.png)
Under den gångna veckan har jag mött en kvinna på kliniken som är 52 år gammal och som väntar sitt första barn.
Hon är gravid via en äggdonation som är utförd utomlands. I det här fallet är det en annan kvinnas ägg (ung tjej i 30 års åldern) och en annan mans spermier.
Graviditeten har så här långt (hon är i vecka 32) varit jättekomplicerad. Navelsträngen fäster in felaktigt och dessutom är moderkakan fäst i livmodern väldigt nära inre modermunnen.
Kvinnan har småblött hela graviditeten och varit på ett ändlöst antal besök och ultraljud hos oss. Jag har träffat denna kvinna flera gånger den senaste tiden. Denna typ av komplikationer förekommer oavsett ålder men komplikationerna är vanligare när kvinnan är äldre.
Veckan innan mötte jag en annan kvinna. Också hon äggdonerad, 51 år gammal och också hon förstföderska. Hon blev förlöst mycket prematurt (v 29+ några dagar).
Orsaken var att hon insjuknade i en svår preeklampsi med skyhöga blodtryck och organpåverkan. För att klara mamman tvingades vi att förlösa henne mycket i förtid. Som ni säkert minns så går alltid kvinnan först.
Denna kvinna var dessutom ensamstående. Den nyfödde ligger fortfarande på neo och kommer vara där länge. Så är det en bra idé att få barn efter 45?
Över 50 år och gravid
Jag kan inte låta bli att fundera när jag möter dessa kvinnor. Hur är det när man blir gravid och är 50 år eller mer? Är det ok att föda barn så sent i livet?
Man utnyttjar tveklöst mycket av sjukvårdens resurser. Samtidigt är det kanske så att ens livs dröm går i uppfyllelse. Att få bli mamma.
Men hur är det att vara barn till äldre föräldrar?
Till saken höra att jag är själv ”sladdunge”. Min äldsta syster är 15år äldre än vad jag är. Jag har ju då alltså själv upplevt att växa upp med en ”gammal mamma och pappa”.
Min mamma berättade att när hon kom till MVC för sitt första besök när hon väntade mig så ifrågasatte man om hon inte skulle göra abort. Hon var ju så gammal (hon skulle precis fylla 41 år).
Till saken hör att vi på den tiden inte hade fri abort i Sverige (det kom först 1975 ). Trots det ifrågasatte man hennes val. Hon var ju så gammal. Detta kunde ju aldrig gå bra.
Min mamma blev arg! Hon sa att detta är den enda av mina ungar som faktiskt är planerad!
Att få barn efter 45 - växa upp med gamla föräldrar
Hur var det då att växa upp med ”gamla föräldrar”? Jag kan på det stora hela säga bra!
Man bör väl dock komma ihåg att min mamma inte var förstföderska. Jag var ju nummer tre i raden så jag bara hängde med, på något sätt. Det gjorde det ju kanske enklare. Det hade det kanske inte varit om jag varit nummer ett och enda barnet.
Jag minns dock att jag skämdes på föräldramöten och liknande tillställningar då mina föräldrar var åtminstone 10 år äldre än alla andras föräldrar.
Men idag har detta kanske ändrat sig? När det är vanligare att man får barn sent i livet.
Pappa efter 50
Jag läser normalt mest medicinska artiklar, i går kväll fick jag dock tag på en skvallerblaska. Jag tror det var ”Se & Hör” eller något liknande tidning.
Här hamnade jag i en artikel som jag tyckte var intressant med tanke på mina funderingar. Den hette ”Vi som blev pappa efter 50…”.
Här presenterades Richard Gere som blev pappa vid 70, Al Pacino vid 83, Bruce Willis vid 59 och Robert De Niro vid 79, Mick Jagger vid 73 och Rod Stewart vid 66 års ålder.
”Pappa eller farfar? I vissa fall är det svårt att veta…Men sann pappaglädje har väl ingen ålder, eller”?
Så presenterar tidskriften artikeln.
Hur är det egentligen? Hur vanligt är det? Vad tycker vi? Accepterar vi mer att mannen är äldre och kvinnan yngre?
Det är ju så att dessa med pappaglädje som tidskriften beskriver knappast kommer få se sina barn växa upp. Dessutom vad gäller exempelvis Bruce Willis, så är det ju känt att han har en framlobsdemens. I artikeln skriver man att familjen är ett stort stöd för honom.
Världens äldsta föderska
Världens äldsta föderska är (vad man vet) en 73 årig indisk kvinna som fick tvillingar via IVF och äggdonation.
Hennes make var då 84 och dog straxt efteråt i en hjärtattack. ”Han fick dock uppleva glädjen att vara pappa” säger kvinnan.
Är det ok? Hon beskriver att hennes största önskan gick i uppfyllelse och att hon fick bli mamma. Hon har också valt ut en nära anhörig som kommer ta hand om hennes flickor den dag hon inte orkar. Är detta OK?
Föda barn när man är 45+?
Till att börja med. Jag måste erkänna. När jag träffar en äldre (ofta förstföderska) som blivit gravid via äggdonation, ofta i ett annat land, då lyser det rött! Varning! Varning!
Man kan tycka att jag är fördomsfull, men det blir nästan alltid problem. Kvinnan får ofta högt blodtryck eller andra komplikationer som gör detta till en komplicerad och riskfylld graviditet.
Nästan alltid.
Jag brukar tänka att naturen ofta är klok, och att det finns en orsak att kvinnan normalt sätt kommer i menopaus runt 50 och inte blir gravid.
Man ska helt enkelt inte föda barn när man blir äldre. Sedan försöker vi rucka på ”det naturliga” med de trender vi har idag, absolut.
Min släkt på mammas sida kommer från Slite på Gotland. Min mormor, Anna Maria, födde en massa barn. Närmare bestämt 7 stycken. Sista ungen kom när hon närmade sig 50 år.
Men på den tiden så födde man barn tills man kom i menopaus, och i min släkt är vi sena vad det gäller övergångsåldern.
Var det mer rätt? Än att man idag försöker få barn när man är över 50 för att möjligheten finns?
Mormor var ju förmodligen jätte glad över alla ungarna och älskade dem lika mycket. Sedan dog hon relativt tidigt i en stroke, med skyhögt blodtryck. Det är en annan sak.
Hur hantera vi dessa kvinnor när de kommer till oss inom vården?
För de kommer ju komma. Sedan år 1970 har antalet födda barn av kvinnor i åldrarna 15–19 år minskat kraftigt från drygt 7 000 till ungefär 500 barn per år, medan antalet födda barn av kvinnor i åldrarna 45–49 år har ökat från ungefär 120 till 500 barn om året.
Under 2022 föddes 410 barn där mamman var 19 år eller yngre. Samtidigt föddes 537 barn av mammor som var 45 år eller äldre, enligt de senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån (SCB).
Fler nyfödda barn har alltså numera en mamma i den äldre åldersgruppen – än en tonårsmamma.
Kvinnans ägganlag återfinns i äggstockarna och det första ägget mognar när flickan kommer in i puberteten.
Kvinnans fertila ålder varar sedan för de flesta tills de är 45–50 år gamla, och hon kan bli gravid fram tills att ägglossning och menstruation upphör.
Med äldre fäder avses män i åldrarna runt 50 år. Enligt en artikel publicerad i tidskriften Nature löper barn till äldre pappor större risk att drabbas av schizofreni, autism och andra genetiska sjukdomar.
Det beror på att fler genetiska mutationer uppstår vid spermieproduktionen hos män med stigande ålder.
Riskerna för en äldre förstföderska
Definition: Äldre förstföderska definieras så som att kvinnan är ≥ 40 år vid första barnets födelse.
Risken för perinatal mortalitet, intrauterin fosterdöd, förtidig födsel, tillväxthämning, graviditetsdiabetes, trombossjukdomar och preeklampsi är ökad hos gravida kvinnor över>=40 år.
Gravida över 40 år förlöses oftare än yngre med kejsarsnitt och vid vaginal förlossning är frekvensen allvarliga förlossningsskador ökad hos ”äldre”kvinnor.
Förstföderskor över lag har en ökad risk för preeklampsi, intrauterin fosterdöd, kejsarsnitt och sfincterskador.
För äldre förstföderskor tillkommer åldersfaktorn som en risk, därför behöver de extra uppmärksamhet under graviditet och förlossning.
Hur handlägger vi de äldre gravida?
Barnmorskebesök enligt basprogram men med tätare besök efter behov och framför allt i slutet av graviditeten
Vi försöker göra en planering för graviditeten med kontroller, ultraljud m.m.
Tillväxtultraljud graviditetsvecka 32 och i slutet av graviditeten v36
Induktion senast i graviditetsvecka 41
Äldre mammor är dock en nygammal trend. I slutet av 1800-talet var 12% av alla kvinnor som födde barn över 40 år.
Det var innan preventivmedel, aborträtt – och i ett bondesamhälle där många barn ofta var en tillgång på gården. Att få barn som äldre kan innebära en del hälsorisker. Men socioekonomiskt har man främst sett positiva effekter.
De barn som föds av lite äldre mammor har det ofta bättre förspänt än de barn som föds av väldigt unga mammor. Mammorna har bättre inkomster, sociala resurser med ett större nätverk och större personlig mognad.
En anekdot
Ni vet att jag älskar dem efter alla mina år som förlossningsläkare!
Jag träffade en kvinna på min mottagning. Hon sökte för att hon trodde att hon kommit i övergångsåldern. Hon var 55 år och hennes man var lite över 60 och han höll som bäst på att planera för att gå i pension.
Hon sökte då hon inte hade haft mens på ett tag och för att hon mådde dåligt. Hon mådde illa på morgnarna och kände sig ganska risig.
Hon var övertygad om att hon var i övergångsåldern och undrade om hon behövde östrogen? Vid dessa kontroller gör vi alltid en grav test. Utifall att…
Kvinnan var gravid! Och dessutom var hon runt v 25!
Vi har fri abort i vårt land men bara fram till vecka 22.
Detta blev fullständig kalabalik! Paret var ju precis påväg att planera för ett pensionärs liv. De skulle köpa lägenhet i Spanien och flytta till solkusten. Inte bli småbarnsföräldrar.
Jag kan berätta att jag träffade dem senare i ett annat sammanhang. Det gick bra för dem. De fick en ursöt liten flicka. Det kändes dock lite konstigt för hennes syskon (2 stycken) som båda var runt 25-30års åldern och var på gång att skaffa egna familjer. Livet har ibland överraskningar med sig.
Vad tycker jag då i denna fråga?
Egentligen?
Som vanligt har ju myntet två sidor.
Jag förstår kvinnor som är lyckliga i att få uppleva sitt livs dröm. Att bli mamma.
Samtidigt är de flesta av dessa graviditeter riskfyllda och kräver stora resurser från vården. Är det rätt eller fel?
Jag tror att jag avstår att svara.
/Doktor Eva