.png)
Jag har denna vecka fått ett önskemål från en läsare om att vi ska prata om snabba förlossningar. ”Störtförlossningar” som de kallas. Ni vet ju sedan tidigare att mitt stora forskningsintresse har varit värksvaghet, dvs ett utdraget förlossningsförlopp.
”Störtförlossningar” är värksvaghetens motsats.
Jag funderar dock om inte även detta är en värkrubbning även det, men av ett annat slag. Livmodern jobbar ju inte heller här enligt ”regelverket”.
Hur definierar man störtförlossningar?
En ”vanlig” förlossning brukar ta ungefär 10 till 18 timmar för en förstagångsföderska. Har du fött barn tidigare tar förlossningen ungefär 4 till 8 timmar.
Tiden börjar räknas från att värkarna har blivit kraftiga och regelbundna.
Vad är då en snabb förlossning? Svaret är att det är egentligen en förlossning som går jättefort. Någon närmare definition än så finns inte.
Många kvinnor söker efteråt vård på vår mottagningen och säger ”inte en gång till”. Jag vill ha ett planerat kejsarsnitt nästa gång jag måste ha någon form av kontroll. De beskriver ett fullständigt kaos. Kroppen tar över och ingen kan styra den.
Jag har en kollega som jobbar på förlossningen på SÖS. Hon har fött 4 barn. Hon har verkligen varit med om ”störtförlossningar”.
Hennes förlossningshistoria är följande:
Barn nummer ett föddes efter att de varit inne 10 minuter på förlossningen på SÖS. Mor och barn mådde bra men hon beskriver att hon blev totalt överrumplad att det gick så fort. Ingen bedövning eller möjlighet till kontroll.
Barn nummer två kom i patientens byxor i hissen påväg upp till förlossningen på SÖS. Mor och barn mådde bra. Även denna gång var hon förundrad hur fort det kan gå.
Barn nummer tre föddes vid ett av rödljusen på Ringvägen just nedanför SÖS. Patienten beskriver att hon låg i baksätet och skrek KÖR! Trots det var hennes man tvungen att stanna för rött ljus och där föddes deras son. Hon beskriver att det stod en lastbil i filen bredvid. Lastbils chaffisen satt ju lite högre och såg allt och höll på att svimma. Hon beskriver att han höll på och köra av vägen.
Barn nummer fyra gjorde vi det som kallas för en planerad förlossning och fyran är född på sjukhuset under ganska kontrollerade former. Om man pratar med henne i efterhand så beskriver hon sina tre första förlossningar som kaos och att de plötsligt startar från 0 till 100 på en gång och att man inte har en möjlighet att styra något.
Hur ser data ut?
Jag roar mig med att titta på SÖS data från 2022.
På SÖS föddes 6355 barn 2022. Ja, det är ungefär 1000 färre barn än året innan.
Trots alla influencers och andra som har åsikter om förlossningsvården och då primärt i Stockholm så är sanningen att antalet förlossningar har minskat rejält under förra året.
Sedan öppnade ju ST Göran vilket skulle underlättade ännu mer. Samtidigt så har en av de andra förlossningsklinikerna problem. Jätte-PROBLEM!
Uppemot 30 barnmorskor försvann från dem av olika anledningar.
Det innebär att det pånytt är trångt om förlossningsplatser i stan då den aktuella kliniken inte kan utföra sitt uppdrag och ta hand om de kvinnor som är listade hos dem.
De flesta dagarna är det trots allt lugnt och gott om plats hos oss. Sedan kommer dagar när det är fullständigt kaos i hela Stockholms förlossningsvård, då blir det jobbigt hos oss också. Så är det aktuella läget.
Av dessa 6355 förlossningar på SÖS 2022 så förlöstes 44 barn med diagnosen ”ett barn förlöst utanför sjukhus”. Det är 0.07% av förlossningarna.
Med andra ord; detta är något ganska ovanligt men förekommande. Tittar man på utfallet i denna grupp så är det gott.
Bara ett av barnen fördes till neonatalkliniken efteråt. Orsaken till det var att detta var en extrem prematur (22+3) som behövde neovård av annan orsak.
Detta beskriver alltså den lilla grupp som inte hinner in till kliniken efter att värkarna startat. En del av dem föder hemma. I hallen eller i badrummet. Inte för att de planerat en hemförlossning i ”lugn hemmiljö” utan för att de helt enkelt inte kommer någonstans.
De ringer nästan alltid till oss, och jag har många gånger varit med om att försöka guida en partner till kvinnan som föder och som vi försöker göra det bästa för. Vi har alltid en telefonlinje öppen för att kunna råda och hjälpa den som bistår kvinnan.
Samtidigt kallar vi en ambulans till platsen och bistår även ambulanspersonalen. De är ofta inte så vana vid förlossningar och behöver stöd och hjälp även de.
Men som sagt dessa förlossningar går nästan alltid bra.
De som föder på sjukhus trots allt
Sedan roade jag mig att titta på gruppen som trots allt hinner fram till sjukhuset men som föder inom en timme efter ankomst. Det är ju en snabb förlossning men de hinner trots allt in till sjukhuset.
På SÖS födde 240 av kvinnorna inom en timme 2022. Detta är 3.8% av alla förlossningar. Hur går det för denna grupp?
Till att börja med; 3,3% av dem blir akut snittade jämfört med drygt 23% av de övriga. Man kan tänka att det går så fort att man faktiskt inte hinner göra något.
Apgar <=7 vid 5 minuter hade endast ett barn jämfört med 2.6% hos gruppen med längre förlossning. Det vill säga väldigt få av dessa nyfödda mår dåligt vid födelsen.
Vad gäller överflyttning till barnkliniken (vilket är ett tecken på att den nyfödde behövde extra stöd) så sågs ingen skillnad mellan grupperna. Man förflyttade 4,6% av de med en ”störtförlossning” jämfört med 6.8% av de med ett längre förlossningsförlopp (p=0.2).
Trots det så kommer många kvinnor tillbaka under nästa graviditet och säger att aldrig, aldrig igen. Jag vill ha ett planerat kejsarsnitt denna gång. Jag trodde att jag och barnet skulle dö. Denna gång vill jag ha kontroll!
Det innebär att det finns en psykologisk upplevelse som många upplever som så skrämmande. Vad gör vi då?? Att snitta någon av denna anledning är inte alltid rätt.
Planerad förlossning
Ofta försöker vi erbjuda dessa kvinnor vad somkallas för en planerad förlossning. Det innebär att kvinnan får komma en tid innan barnet är tänkt att komma.
När varierar lite.
Har man fött i v36 ett antal gånger kanske man inte ska vänta med besöket till vecka 40 i denna graviditet. Då har de flesta redan fött.
Man försöker alltså att planera in en lämplig tidpunkt.
Kvinnan får komma och man känner på livmodertappen och försöker avgöra hur mogen den är. Är den mogen erbjuder man kvinnan en induktion typ dagen efter. Är den omogen får hon komma tillbaka, ibland flera gånger, tills man bedömer att chansen till en lyckad induktion är hög.
Vid induktionen får hon komma till kliniken på förmiddagen. Man förbereder så mycket som möjligt.
En av de tyngre faktorerna i denna grupp är att kvinnan vid sin tidigare ”störtförlossning” aldrig hann få någon bedövning. Vid den planerade förlossningen börjar man med att lägga in en epidural slang innan man startar induktionen. Den är då på plats och kan aktiveras då kvinnan känner att hon behöver smärtlindring.
Ofta blir dessa planerade förlossningar lyckade. Kvinnan känner sig trygg. Ibland misslyckas vi, förstås, och hon hinner föda innan planeringen.
Vid de tillfällen försöker vi vara lyhörda och försöker att ta in kvinnan så fort hon känner något. Detta för att undvika en förlossning på annat håll.
Vilka kvinnor har en ökad risk att få en störtförlossning?
Kvinna som har haft en ”störtförlossning” tidigare
Mångföderskor
Prematurer
Vad rekommenderar vi om det händer?
Så här står det på 1177:
Om värkarbetet är intensivt kan det i vissa lägen vara bättre att stanna där man är och föda. Det kan vara bättre än att skynda i väg och exempelvis föda i en bil.
Gör det så lugnt och bekvämt som möjligt där du är. Det kan komma en del blod och fostervatten med barnet. Därför kan det vara bra att lägga något under dig som skyddar underlaget.
Det är bra om någon kan ta emot barnet när det kommer. Vid en snabb förlossning kommer oftast hela barnet ut under en värk.
Vad man kan tänka på om barnet kommer:
Lägg barnet direkt hud mot hud. Det är viktigt att barnet inte blir kallt.
Torka försiktigt av barnet runt näsa och mun.
Torka bort blod och fostervatten och svep in barnet i vad som finns tillgängligt, gärna en handduk. Detta minskar risken för att barnet ska bli nedkylt.
Man kan gnugga barnet lite extra på ryggen för att hen ska komma i gång med att andas. Oftast börjar barnet skrika genast.
Klipp inte av navelsträngen själv. Låt den sitta kvar i barnet tills ni har kommit till en förlossningsavdelning.
Vår önskan är att moderkakan om möjligt ska sitta kvar i dessa lägen. Många gånger kommer den ut av sig själv när barnet är fött, annars uppmanar vi patienten att låta den sitta tills de kommer fram till sjukhuset.
Sedan råkar jag veta att om moderkakan sitter kvar och tas ut på sjukhuset får kliniken betalt för förlossningen. Kommer kvinnan in med moderkakan i en påse får vi inte ett öre betalt. Även om kvinnan sedan stannar kvar på BB i flera dagar och får all vård. Så är det bistra regelverket.
Jag fundera fortfarande över orsakerna till en ”störtförlossning”. Jag tror att detta är en form av värkrubbning, men varför blir det så här?
Jag brukar tänka att naturen är vis. Men uppenbarligen inte alltid.
/Doktor Eva