.png)
Nu är vi hemkomna från ECIC kongressen i Belgrad, Serbien. Självklart har vi dragit på oss en serbisk snuva. Suck! Dock inte Covid utan en vanlig förkylning. Host!
Kongressen var i alla fall jätte bra. Det var så himla kul att möta alla europeiska kollegor som jag brukar samarbeta med, men som pga pandemin jag inte har träffat (mer än över zoom) på tre år. Så kul att ses igen!
Kongressen kanske inte gav så mycket nytt men roligt och intressant ändå.
Min presentation
Ni minns att jag i senaste blogg inlägget pratade om att jag skulle presentera mina tankar om hur vi använder skalpblodprover som övervakning under förlossningen.
Att jag är mer och mer tveksam då jag tycker att metoden är alldeles för oprecis för att var riktigt ok. Detta trots att det faktiskt var mitt avhandlingsarbete som medförde att metoden började användas på alla kliniker i Sverige, och i många andra länder.
I min presentation i Belgrad berättade jag bland annat att vi studien hade 267 förlossningar med höga skalplaktat värden sista timmen innan förlossningen.
Av dessa hade endast 7,1% (19/267) det vi kallar för en metabol acidos, dvs tecken på syrebrist under förlossningen. När vi undersökte, så såg vi dock att vi hade en kejsarsnitts frekvens på 94%!
Det innebär att de allra flesta vi snittade ut akut var helt friska.
Då säger de som försvarar metoden att det kanske är för att vi agerar som så få faktiskt är sjuka när de föds. Jag är dock tveksam. Att göra kejsarsnitt i 251/267 av dessa förlossningar är för oprecist i min mening.
När jag presenterade detta så blev det en jättediskussion bland publiken på kongressen. Folk stod upp och hade åsikter åt båda hållen.
Det gillar jag!
Att få diskutera och utbyta tankar på en hög vetenskaplig nivå med kollegor från alla möjliga håll i världen. Så himla kul!
Mitt budskap då liksom nu är dock att vi måste lära oss mer om fysiologi, och vi måste hitta bättre metoder att övervaka våra förlossningar.
Att göra ett akut kejsarsnitt innebär en ökad risk för både kvinnan och barnet. Det måste vi vara medvetna om. Det medför en ökad risk för kvinnans hälsa. I denna graviditet men också i kommande.
Då har hon ju ett stort ärr i sin livmoder. Ett ärr där risken finns att det spricker under förlossningen. Vi får inte glömma att kejsarsnitt är en stor bukoperation.
Samtidigt vill vi ju inte få skadade barn. Som ni förstår så är inte detta helt enkelt.
STAN
Nu vill jag försöka berätta för er om ytterligare en metod att övervaka foster under förlossningen. STAN.
STAN-metoden är dock en fosterövervakningsmetod som är kontroversiell. Det är en svensk upptäckt och som i korthet innebär en digital övervakning av fostret.
Metoden användes tillsammans med traditionell CTG-övervakning för att upptäcka hotande syrebrist hos barnet. Utrustningen kopplas till barnet via en skalp-elektrod, dvs en kontakt som ser ut som en spiral som man sätter i barnets skalp.
Via den analyserar man den så kallade ST-kurvan som är en del i barnets EKG. Olika tecken i kurvan tyder på att barnet utsetts för syrebrist och att man som obstetriker/barnmorska ska reagera.
STAN-metoden har varit och är kontroversiell. Man granskade och gjorde en genomgång från Socialstyrelsen för ganska många år sedan då man upptäckte att flera barn dött då STAN-metoden användes.
Sedan anmäldes bland annat forskagruppen runt metoden för forskningsfusk våren 2007.
Detta efter en fin publikation i tidningen ”Lancet” där man promotade metoden fördel.
Från att ha används på många svenska kliniker, används metoden i stort sett inte alls i Sverige idag. Däremot så används den fortfarande mycket i bland annat Norge.
Och man försvara metoden benhårt, och troligen kommer att fortsätta använda den. Som ni förstår så diskuterades även detta på kongressen, och sedan kom jag och var tveksam till skalpblodprover.
Jättebra timing!
STAN studien i Australien
Före min presentation i Belgrad presenterade alltså forskare från Australien ”STAN Australian Randomised controlled Trial (START)”.
Detta är en stor studie som genomförts i Australien om STAN metoden de senaste tre åren. Man har randomiserat 1818 kvinnor under förlossning till en utav ”två armar”.
I korthet innebär den att halva gruppen av förlossningar har man bara fått använda CTG och i den andra gruppen CTG +STAN.
Man har förutom utfallet, dvs skadade/döda barn, också tittat på kvinnornas psykosociala välmående också gjort en ekonomisk analys om att använda STAN eller inte.
Sorgligt nog så såg man inte heller denna gång någon skillnad mellan att använda och inte använda STAN metoden. Tyvärr kan man väl säga. Tänk om man äntligen skulle kunna hitta en metod att övervaka våra foster under förlossning på ett bra sätt.
Man kan väl säga att fortsättning troligen följer i historian om STAN. Samma studien som australiensarna presenterade gjordes i USA för några år sedan och man fann inte heller där någon nytta med att använda STAN.
Trots det försvarar förespråkarna metoden. Högljutt.
Lite uppgivet. Ctg har svårt att identifiera och skilja på foster som utsätts för syrebrist eller ej. Skalpprover är för oprecisa i min mening, och STAN fungerar inte heller tillfredställande.
Vad sjutton ska vi göra?
Vi vet ju dock trots allt att de allra, allra flesta ungar som föds är friska och mår bra. Trots våra ganska dåliga övervakningsmetoder. Lite uppgivet som sagt.
/Doktor Eva