Läkemedelsbaserad smärtlindring - utöver epidural

Det blev en liten avstickare förra veckan då min bok ”övervikt & obesitas vid graviditet” publicerades. Läs ett litet smakprov i boken eller köp boken på nätet eller i bokhandeln.

I det tidigare avsnittet om läkemedelsbaserad smärstillning talade vi om epidural (EDA) hur den fungerar, när man kan få den osv. Men en undran som många gravida har är om det finns det något annat? Om man tänker att man vill att förlossningen ska bli så normalt som möjligt och att man inte vill påverka i onödan. Många är också rädda att förlossningen ska stanna upp och att man behöver värkstimulering om man tar en EDA.

Finns det då någon annan form av smärtlindring?

Sterila kvaddlar

Detta är väl någon slags mellanting mellan läkemedels baserad smärtlindring och inte.

Så här går det till

Barnmorskan sprutar in ett par milliliter sterilt vatten under huden. Vanligaste stället är i korsryggen eller långt ner på magen. I ca 20 sekunder. Vi brukar vilja att två barnmorskor ska jobba samtidigt. En på varje sida. Annars godkänner kvinnan ofta att man bara ger en spruta. När man sprutat ett par milliliter under huden blir det som en lite bulle, men det försvinner snabbt.

Det gör ont att få kvaddlar! Rejält ont!

Ungefär som när en geting sticks.

Kvaddlarna sätter fart på kroppen endorfinproduktion (se tidigare inlägg bland annat om massage). Endorfinerna är ju kroppens eget smärtlindrande system. Som jag beskrivit tidigare så har hjärnan svårt att ta emot flera signaler samtidigt. Det vill säga att sprutan med lite vätska förvillar hjärnans intryck av att värkarna som pågår samtidigt gör ont.

Smärtlindring med sterila kvaddlar fungerar bäst om du har ont i ett speciellt område till exempel lång ned i ryggslutet. Kvaddlarna är effektiva under hela öppningsskedet. Du kan få nya kvaddlar varannan timme, och effekten håller i sig ca två timmar.

Fördelar med att få sterila kvaddlar

Kvaddlarna påverkar inte barnet eller värkarbetet.

Du kan få denna bedövning på en gång. Det krävs ingen förberedelse

Lustgas

Lustgas är en gas som används inom vården och som uppblandat med syre inandas i en mask. Gasen påverkar hjärnan så att man slappnar av och inte upplever lika stark smärta.

I slutet av 1700-talet upptäcktes det för första gången att lustgas kunde ge ett förändrat medvetandetillstånd, ge berusning och stilla smärtor. Första gången lustgas anses ha använts som bedövningsmedel var den 11 december 1844 när den amerikanske tandläkaren Horace Wells i samband med utdragning av en tand lät sig bedövas med lustgas.

Så här går det till att använda lustgas

När en värk kommer så sätter du masken till munnen och tar djupa andetag. När värken försvinner tar du bort masken och andas som vanligt. Det tar ett tag innan man får in den rätta tekniken och det tar ett tag innan man känner något av gasen.

Det finns också olika styrkor på gasen. Man börjar oftast med den svagaste och ökar vid behov. Lustgas verkar direkt och försvinner fort ur kroppen. Det känns ungefär som om du är riktigt berusad, men när du börjar andas vanlig luft igen försvinner effekterna efter två-tre andetag.

Fördelar med att använda lustgas under förlossningen

• Varken barnet eller värkarbetet påverkas

• Du styr själv över när du vill ha gasen

• Det gör inte ont att få lustgas, och inga nålstick behövs
  

Nackdelar

• Du kan inte röra dig fritt utan behöver vara nära masken. Idag finns dock transportabla lustgastuber att använda exempelvis om man ligger i badet under förlossningen

• Du kan bli dåsig, yr och illamående vilket en del tycker är jätte obehagligt

• Du kan få minnesluckor

• Själva masken kan upplevas som jobbig

På 1970-talet drevs en högljudd debatt bland många kvinnorättsorganisationer (grupp 8 med flera). Den handlade om kvinnans rätt till smärtlindring under förlossningen. Samtidigt fanns några medicinska röster som hävdade att barnafödande var naturligt, att andnings- och avslappningsövningar räckte bra och att främst de kvinnor som hade psykologiska problem med att acceptera sin ”riktiga” kvinno- och modersroll hade ont då de födde.

I den debatten dök rätten till epidural upp (se tidigare inlägg) men också rätten till att få en PCB (se nedan) om man så önskade. Idag är det tveklöst så att alla kvinnor har rätt till bedövning under sin förlossning. PCB har kanske fallit lite i glömska, men förekommer fortfarande på en del ställen bland annat hos oss på Södersjukhuset.

Livmoderhalsbedövning (PCB)

Livmoderhalsbedövning eller PCB (paracevical blockad) innebär att man sprutar bedövningsmedel runt själva livmoderhalsen inne i vagina. Innan det vill man att vattnet ska ha gått och att det är klart (dvs att fostret inte är stressat). Kvinnan får ligga i gyn läge och barnmorskan /förlossningsläkaren går in med sin hand och sprutar bedövningsmedel runt livmoderhalsen. Bedövningen blockerar nerverna som sänder signaler om smärta till hjärnan under förlossningen.

Vid en PCB kännes själva nålsticket och att det spänner när bedövningsmedlet sprutas in. Bedövningen har effekt ganska snabbt (5–10 min). Efter att man fått sprutan är det vanligt att det blir en paus i värkarbetet. När värkarna sedan kommer tillbaka är nerven som skickar signaler vid smärta blockerad. Värken blir då mindre smärtsam och lättare att stå ut med. Effekten sitter i ca två timmar men bara så länge livmoderhalsen håller på att öppna sig.

När den är helt öppen försvinner effekten eftersom det är själva livmoderhalsen man bedövar. Ibland händer det att fostret påverkas kortvarigt av en PCB, och att man får Ctg förändringar. De är övergående, inte farliga och man övervakar alltid fostret noga vid denna typ av bedövning.

Bäckenbottenbedövning (PDB)

Det finns två typer av Bäckenbottensbedövning eller PDB (pudendus blockad), en inre och en yttre. Den inre som är vanligast används mot slutet av förlossningen. Då bedövas själva bäckenbotten när barnet ska födas fram. Den yttre PDB passar bra om man behöver sy efter förlossningen.

Så här går det till

PDB ges när livmoderhalsen är helt öppen, dvs just innan eller när du krystar. Du får ligga på rygg med böjda ben brett isär. En barnmorska eller läkare för in en spruta och sprutar bedövningsmedel runt de så kallad spinae taggarna i ditt bäcken.

Här bedövas då bäckenbotten vilket för många är en hjälp för att våga krysta. Du kan känna en stickande smärta av nålen och att det spänner när bedövningsmedlet sprutas in. Det som bedövas är nerven pudendus som är den nerv som försörjer bäckenbotten.

Fördel med PDB

Du blir smärtlindrad i slutet av förlossningen. Många kvinnor blir rädda när de känner trycket av att barnet är påväg ut. Då är PDB bra.

Nackdelen

Att man kanske inte känner något, dvs att man är för väl bedövad.

Den yttre PDB:n har blivit populär på senare år. Den innebär att man spruta bedövningsmedel från utsidan i vulva och riktar sig mot spinae taggarna. Denna bedövning är mycket effektiv om man ska behöva sy en eventuell bristning efter förlossningen.

Diskussionen om rätten till smärtlindring

Som jag nämnde ova så tycker jag att detta är en intressant diskussion. Idag förutsätter vi att alla kvinnor har rätt till smärtlindring under sin förlossning.

Jag minns dock som ung doktor (ni vet jag har ju jobbat i 35 år på förlossningen) att man inte alltid erbjöd epiduralbedövning på ”icke kontorstid”. Det berodde på narkosläkaren om han eller hon ”hade tid”(eller lust…) att hjälpa till. Sedan la man alltid så kallade ”tunga epiduraler” vilket innebar att kvinnan var så total bedövad att man tvingades vända henne i sängen. Hon var total bedövad och kände absolut ingenting.

PCB lades, men den ansågs länge som ”lite farlig.”

Ännu längre tillbaka gav man kvinnan ”slutnarkos (man droppade eter på en mask så kvinnan somnade kortvarigt just när hon skulle föda) . Detta för att hon inte skulle behöva uppleva det hemska med att föda barn.

Vi kan väl konstatera att det har hänt lite i alla fall. Även om det inte går särskilt fort inom den konservativa förlossningsvården.