Epidural - Vad det är & hur det går till

För ett par veckor sedan pratade vi om smärtlindring under förlossningen som inte är baserades på läkemedel. Många av kvinnorna jag möter i min kliniska vardag har ofta tankar runt detta med smärtlindring långt innan det är dags att föda.

En del pratar mycket om att de brukar tåla smärta bra, andra är jätterädda redan från början och pratar om att de önskar all möjlig smärtlindring de kan få. Grunden till rädslan är många gånger att man är rädd att förlora kontrollen, och att man är rädd för det okända. Det blir ju inte lättare om man samtidigt har ont.

Grunden är ju att det är viktigt att man känner sig trygg och att man känner sig sedd och litar på människorna runt sig. Då klarar man ofta smärtan bättre. När jag får frågor om smärtlindring så förespråkar jag alltid att vänta och se.

Man kan ju aldrig riktigt veta innan hur man kommer att reagera när man befinner sig i ett värkarbete. Framför allt om man inte fött barn tidigare.

I detta inlägg vill jag diskutera lite närmare den vanligaste läkemedelsbaserade smärtlindringen. I korthet handlar det om ett läkemedel som vi ger till kvinnan för att lindra det onda under förlossningen.

Epidural bedövning

Det finns olika former av läkemedelsbaserad smärtlindring. Den vanligaste, och den jag nu ska prata om och den de flesta tänker på när vi pratar om bedövning är ryggbedövning, Epidural.

Jag vill till att börja med en gång för alla försöka få bort benämningen ”ryggmärgs bedövning”. Man bedövar aldrig, aldrig ryggmärgen.

Kom ihåg det!

Stack man i själva ryggmärgen finns det en stor risk att personen i fråga blev förlamad. Utanför ryggmärgen finns dock tre olika rummen eller fack, och det är epiduralrummet man använder.

Här cirkulerar en vätska, vilket man som narkosläkare använder som ett bevis på att bedövningen ligger rätt. Det innebär att det kommer några droppar vätska när bedövningen ligger på rätt ställe.

Jag som jobbat i så många år inom förlossningsvården kan minnas tillbaka till de första epiduralerna. De var så kallade ”tunga”, och innebar att kvinnan blev helt orörlig i det bedövade området. Hon var mycket väl bedövad, men kunde inte röra sig. Jag minns hur vi på den tiden fick hjälpa kvinnorna att vända sig i sängen och att de var helt sängbundna.

Epidural bedövning har sedan utvecklats. Idag kan kvinnorna vara uppe och röra sig trots att de är bedövade, och de kan också ge sig själva den bedövning de tycker sig behöva genom den pump som ofta används.

Förberedelse

Kom ihåg en sak, det är aldrig för sent för att få en bedövning! Dock är det ibland så att barnmorskan uppskattar tiden till förlossningen som kort. Att då förbereda och försöka få till en bedövning när kvinnan i stället borde koncentrera sig på att föda, det gör ibland att man avbokar bedövningen.

Jag träffar av och till kvinnor som beskriver detta och som känner sig mycket ledsna när detta har hänt. De känner sig helt enkelt snuvade på något de tycker att de har rätt till. Det är dock ovanligt att man säger nej. De allra flesta kvinnor får sin bedövning, och den fungerar nästan alltid bra.

Hur går det till då???

Innan man kan lägga bedövningen måste kvinnan först få en intravenös infart i sin hand eller arm. Det är viktigt att ha denna så kallade ”infart”.

Här kan man spruta läkemedel om det skulle behövas, och det är en säkerhet för kvinnan. Om något skulle hända. Här ger man också ofta vätska intravenöst som många födande behöver, framför allt om det är svårt att få i sig vätska genom att dricka.

Tycker man att det är obehagligt att bli stucken kan man alltid få bedövning i huden i form av en kräm som heter EMLA. Då blir huden bedövad och man känner inte själva sticket. Det som sedan ligger kvar i blodkärlet är inte någon nål utan en mycket tunn, fin plastslang.

När infarten är på plats får man ligga på sidan/sitta upp. Det viktiga är sedan att försöka puta ut ryggslutet. Ungefär som en ”katt som skjuter rygg” brukar vi säga. I vår ryggrad har vi mellanrum mellan varje kota, och att skjuta rygg gör att narkosläkaren lättare känner var han/hon ska lägga själva bedövningen, vilket hon gör i ett av mellanrummen.

Sedan tvättar hen hudområdet med sprit, och lägger lokalbedövning i huden. Efter detta lägger man in den tunna slangen i epiduralrummet, och slangen kopplas till en pump. Katetern brukar man inte känna, och som sagt idag är man fullt rörlig trots smärtlindring.

När rekommenderar vi att kvinnan får en epidural?

Självklart är den mest vanliga och största orsaken att kvinnan själv vill ha smärtlindring. Det gör ont att föda barn! Det är dock vissa tillfällen när vi ibland rekommenderar en bedövning.

• Om kvinnan har så kallad havandeskapsförgiftning, och i samband med det har högt blodtryck. Epiduralen sänker nämligen blodtrycket vilket kan vara bra.

• Man kan också anlägga en epidural, som sedan kan användas för att bedöva vid ett eventuellt kejsarsnitt. Det kallas att ”toppa upp” epiduralen, dvs man sprutar då mer bedövningsmedel, och man kan sedan göra ett kejsarsnitt med enbart denna bedövning.

• Om man behöver stimulera förlossningen med oxytocin. Jag får ofta frågan av mina patienter om epiduralbedövningen ger värksvaghet, dvs en avstannad förlossningsprogress?

Mitt stora forskningsintresse under de senaste 20 åren har ju handlat om

förlossningar som stannar upp, så kallad värksvaghet. Jag kan ärligt svara, att jag faktiskt inte vet.

Visst är det så att många av kvinnorna som fått en epidural är värksvaga, men frågan är om man får epidural för att man är värksvag och behöver smärtlindring, eller om man blir värksvag av själva bedövningen?

Jag dock är helt övertygad att en kvinna som har så ont att hon tappar kontrollen, hon föder inte bra. Vi består av både kropp och själ. Om man har så ont att man inte klarar av det, då är det i många lägen bättre att få sin bedövning och att man återfår kontrollen och att man sedan får oxytocin stimulering för att få bättre värkar.

Biverkningar

Finns det några risker att bli stucken i ryggen? Svaret är ja även om de allra, allra flesta får en alldeles utmärkt bedövning utan besvär.

• Blodtrycksfall. Som jag sa tidigare så sänker bedövningen ofta blodtrycket. I vissa fall är det bra om blodtrycket är högt, men inte lika bra om man har ett normalt tryck från början. Detta kan man möta med att ge intravenös vätska. Därav att man behöver infarten jag pratade om tidigare. Man kan också ge läkemedel som höjer blodtrycket.

• Det kliar! Vi använder ofta ett slags bedövningsmedel som kallas för Surfenta. En del kvinnor får klåda av detta. Det är inte farligt, och ibland kan man ge läkemedel som minskar klådan om det är jätte jobbig.

• Man kan få svårt att kissa! Det är något som barnmorskan måste ha kontroll på, och i värsta fall får man tappa urinen ur blåsan med en kateter. Att ha en överfylld blåsa är farligt för blåsan funktion, och detta är viktigt att ha koll på detta under och efter förlossningen.

• Ömhet och smärta i ryggen där man stack för att lägga bedövningen. Det är för det mesta ingen fara och går över på ett par dagar.

• Spinal huvudvärk. En del kan ha oturen att få en speciell typ av huvudvärk efter en ryggbedövning som benämns som ”spinal huvudvärk”. Man får ont om man står eller sitter, men smärtan försvinner ofta om man ligger ner. Om detta händer rekommenderar man i första hand att kvinnan dricker mycket vätska och tar receptfria läkemedel. Om besväret inte försvunnit på några dagar lägger man ibland något som kallas för ”bloodpatch”, vilket innebär att man sprutar lite av patientens eget blod i området där man haft sin epidural. Det man tror är att det blivit små hål i en av hinnorna runt ryggmärgen (Dura mater) och att blodet pluggar igen hålen.

När rekommenderar vi INTE att kvinnan får en EDA?

• Att man inte är lättblödande, eller står på blodförtunnande medicin. Det finns då en risk att man förorsakar en blödning i ryggen vilket kan vara farligt.

• Att man har någon form av neurologisk sjukdom/skada där bedövningen skulle kunna skapa problem.

• Att man har ryggproblem som gör att det kan vara svårt att anlägga bedövningen.

Tatueringar

Tatueringar är ju något mycket vanligt, framför allt i vårt land. Vi är ett av de mest tatuerade folken i världen. Om man har en tatuering som är gjord för länge sedan, då kan färgerna innehålla gifter såsom arsenik. Risken finns att man i så fall får in de giftiga ämnena i ryggen.

Jag minns för många år sedan, under en period, att narkosläkarna vägrade ge ryggbedövning om kvinnan var tatuerad i området där man skulle sticka. Dagens färger innehåller inte några gifter så det brukar inte vara ett problem. Man kan också försöka sticka på sidan om tatueringen om det är möjligt.

Jag hoppas att detta besvarar de frågor du kan tänkas ha om epidural, men finns det något mer du undrar så kan du alltid ställa dina frågor på vår facebook-sida.

Hälsningar,

Doktor Eva