top of page

Barnsängstiden eller postpartum - vad är det?

Jag har blivit mormor, igen! För två veckor sedan föddes en helt underbar liten krabat. 3400g och 51 cm lång. Självklart sötast i världen!


Detta ledde automatiskt till detta blogginlägg som just nu känns jätteaktuellt för mig.

 

Barnsängstiden (puerperiet)

Ordet barnsängstiden får mig automatiskt att tänka på mammor som ligger i sina sjukhussängar. I långa rader på stora salar. Jag tänker tillbaka på vad min mamma berättade om när jag föddes ( vilket ju förstås är jääättte länge sedan).


Min mamma födde mig vaginalt, i sätesbjudning. På den tiden frågade man aldrig om hon ville föda i säte. Man förutsatte det. Jag var nummer tre i skaran, och absolut värst enligt min mamma. Min pappa var med vid förlossningen vilket var ovanligt i slutet på 50-början av 60-talet.


Sedan skulle man ligga kvar på BB minst i en vecka, och man fick inte gå upp. Hupps! Vi som är APC-resistenta i vår familj med stor risk för proppar! Tur att denna åkomma upptäcktes först på 90-talet (😊).


Min mor berättade att de hade ronder när de gick runt och spolade rent underlivet på alla kvinnorna. Åtminstone en gång/dag. Självklart fick man inte gå upp utan man fick ligga på ett bäcken. Sedan lindade man magen på kvinnorna, för att de skulle återfå sin figur snabbt.


Alla barnen låg i barnsalar och kördes in till den väntande mamman var fjärde timme. När jag började min bana som obstetriker på SÖS (1986) låg barnen fortfarande i barnsalen. Inte alla, men många. Det fanns barnsköterskor anställda på den tiden som passade på de små. Pep de fick de sockervatten.


Jag minns en av mina första överläkare. En mycket bastant och kunnig kvinna som hade jobbat hur länge som helst och hade en enorm pondus. Hon blev fullständigt galen när hon fick höra detta. ”Skulle de ha sockervatten hade väl gud sett till att kvinnorna hade det i tuttarna” röt hon, och barnsköterskorna försökte göra sig osynliga. De ville ju bara ha lite lugn och ro, och inte ungar som pep för att de var hungriga.

 

Min mamma berättade vidare om hur man ammade när jag var nyfödd. Ett bröst var fjärde timme. Punkt slut! Sedan knöt man en rosett i Bh:n så man kom ihåg vilken sida man ammade förra gången.


Vän av ordning undrar om det verkligen inte kändes? Vilken sida som man inte hade ammat? Måste man ha rosetten? Min mor berättade att hon ibland fuskade och ammade kanske var tredje timme för jag vrålade och var hungrig. Då hade hon jättedåligt samvete. Det var fjärde timme  som gällde, punkt slut.


Sedan hade man vändschema på sitt spädbarn. Det innebar att man hade en lista där man noterade vilken sida barnet låg på senast. Rygg och sida var godkänt. Absolut inte på mage! Det kom senare. När jag fick barn i slutet av 80-talet skulle ALLA ungar ligga på mage. Alltid! När nästa unge kom i mitten av 90-talet var det strängt förbjudet att ha barnen på mage.


Håhåjaja!


Det är ganska intressant att se hur vår vård av kvinnor och nyfödda förändras genom åren.


Postpartumperiod, puerperalperiod, barnsängsperiod, eller bara barnsäng

Generellt sett innebär det tiden omedelbart efter en förlossning. Ur obstetrisk synpunkt är denna liktydig med den tid efter förlossningen som åtgår för kroppen ska börja återgå till tillståndet som var före graviditetens början.


Perioden anges ofta till 6–12 veckor.

Gamla, kloka obstetriker och barnmorskor sa dock att det tar upp till ett år ”innan man känner igen sig fullt ut”. Förr sa man också att man alltid skulle ha ”en amningsfri sommar” innan nästa graviditet. Detta för att kvinnan (som ju då ofta födde många barn) skulle återhämta lite kraft innan nästa graviditet.


Blödningar

Alla blöder efter en förlossning. Mer eller mindre. Det område där moderkakan har suttit fast mot livmoderväggen blir till en rå såryta när moderkakan lossnat efter förlossningen.


Vi som bistår vid en förlossning är då mycket noga med att livmodern drar ihop sig. Det är då man trycker på magen. Som nyförlöst är detta mycket obehagligt.


Jag minns att jag hade god lust att ”nita” barnmorskan vid min första förlossning när hon klämde till. Det är dock så att gör man inte detta så blöder det. Ibland mycket (se tidigare blogginlägg om PPH).


Sedan fortsätter man dock att blöda, lite grand. Ganska länge. Det vi i dagligt tal kallar för avslag. Avslaget är ofta till att börja med ungefär som en riklig mens. Övergår sedan till lite mer brunaktigt, och blir till slut ljusare, mer som en färgad flytning innan den upphör helt. Detta pågår oftast under 6–8 veckor.


Konsistens och doft på blödningen varierar. Många kvinnor noterar att man ofta blöder till när man ammar. Då frisätts ju då en massa oxytocin, och det i sin tur drar ihop livmodern.


Säg inte att naturen inte är smart.


Under perioden med avslag är man mer infektionskänslig än vanligt och bör vara extra försiktig. Man bör inte bada, inte föra in något i slidan som exempelvis en tampong, och vill man ha sex bör man använda kondom.


Ibland kan det finnas rester kvar i livmodern. Trots att man alltid är noga med att få ut allt, och att man alltid inspektera moderkakan efteråt (att den är fullständig). Det kan vara hinnrester och i värsta fall en bit av moderkakan som trots allt är kvar. Är det så, behöver det behandlas med medicin och ibland (men mycket sällan) får man göra det som kallas för en skrapning.


Det innebär att kvinnan är bedövad och att man går in med ett litet instrument som liknar en sked. Med den ”skrapar” man försiktigt ytan inne i livmodern för att få ut eventuell rester. Allt detta gör man då man vet att rester är en god grund för infektion. Bakterier älskar gamla hinnrester och blod.


Bristningar efter förlossningen

Det är vanligt att bristningar och sår uppkommer i samband med en förlossning. Detta har vi ju pratat om i tidigare inlägg, och ibland är små, ibland mer omfattande och de bedöms i en skala från grad 1–4. Bristningar som klassas som 1 och 2 sys oftast på förlossningen av barnmorskan med bedövning. Grad 3–4 sys av läkare på operation. Då ofta med en ryggbedövning.


Såren behöver tid att läka och detta tar olika lång tid beroende på hur omfattande skadan varit. Svullnad och obehag är vanligt under de första veckorna efter förlossningen.


Att gå på en efterkontroll till sin barnmorska 6–8 veckor efter förlossningen är ett bra sätt att kontrollera att bristningen läkt som den ska samt att undersöka knipförmåga och bäckenbotten. Om det inte känns ok, så ska man alltid söka hjälp på den kliniken som man har fött barn på.


Vila

Direkt efter förlossningen är de flesta kvinnor pigga. Superpigga! Alla stresshormoner som frisats under själva födandet snurrar runt i kroppen. Det är dock övergående.


Efter förlossningen ändras sedan sömnbehovet och hormoner gör att man snabbare än vanligt når en djupare sömn när man väl får sova. Annars skulle vi väl aldrig stå ut med att bli väckta natt efter natt av en hungrig liten unge. Man får i möjligaste mån försöka att anpassa sin rytm till babyns och vila när hen sover.


Hormonet oxytocin, ”lugn och ro hormonet” som utsöndras vid amning, påverkar en så att man till och med kan somna under pågående amning.


Sömnen är A och O för alla människor så känner man sig extra känslig, ofokuserad och stressad så kan det mycket väl vara sömnbristen som är problemet.


Ett tips till alla föräldrar där ute är att ta all återhämtning man kan få. Om det så är 10 minuters powernap på soffan mitt på dagen eller att någon vän eller släkting kommer över och bär runt på bebisen ett tag. Folk vill ofta hjälpa till och känna sig behövda men ibland krävs det att man sträcker ut en hand och faktiskt ber om hjälp.


Humörsvängningar & ”baby blues”

Att få barn innebär en stor förändring och ens identitet omprövas. Många kvinnor läser och lär sig massor om graviditet och förlossning. Men där tar det många gånger slut.


Efter förlossningen kan man känna sig lyckligt, men också trött, olycklig och även deprimerad. Många kvinnor upplever en känsligare period en tid efter förlossning, den brukar kallas ”baby blues”. Ibland är den första perioden efter att barnet kommit kanske inte så himla ”rosenröd” som man tänkt sig.


Att ta hand om en baby dygnet runt kan kännas ibland tungt, jobbigt och ansvarsfullt, och många får en känsla av att man är bunden. Trots att samvaron med babyn ger mycket kan det ibland kännas som om man är ensammast i världen. Och att man inte orkar.


En nyförlöst kvinna orkar inte och behöver inte heller vara entusiastisk och lycklig hela tiden. Det är värt att konstatera. Jag minns själv hur nedstämd jag var, framförallt vid första barnets födelse. Jag tyckte ALLA kompisar som blivit mamma var så superlyckliga, och inte jag. Det var bara det att om man skrapade lite på ytan så var inte alla så himla lyckliga som det verkade. Det tog dock ett tag för mig att förstå det.


Negativa känslor är vanliga hos de flesta föderskor och går över med tiden. Att sköta om babyn kan ta mycket tid och det kan kännas som om tiden inte räcker till för en själv.

Försök hitta lite egen tid och gör något du tycker om. Prata med din partner, andra familjemedlemmar, vänner, rådgivningspersonal eller med en psykolog om det behövs.


Vården av babyn är familjens gemensamma ansvar och man växer och utvecklas tillsammans som förälder och som familj.

 

Amning och mjölkproduktion

”Ska du amma nu igen”?


Det var en stående kommentar från min familj och släkt när jag fick mitt första barn.


”Det var väldigt vad hon äter…”


Om man vill amma sitt barn är det bra att vara förberedd på att det kan vara en krokig väg innan amningen fungerar bra.


Det är normalt att amma väldigt mycket första dygnen innan den mogna mjölken rinner till. Att ha barnet hud mot hud så mycket som möjligt och var mentalt förberedd på att amma 8–12 ggr/dygn eller oftare är en bra strategi.


Amningens intensitet kommer ibland som en chock för den nyförlösta, trötta mamman. När den mogna mjölken rinner till mellan dag 3–5 kan man få något som kallas för mjölkstas. Brösten blir då som hårda bomber och man kan känna sig lite småsjuk. Ibland kan man till och med få lite feber. Här är det bästa du kan göra att amma på, helst på barnets signaler.


Känns brösten väldigt spända och du behöver lätta på trycket mellan amningarna är tipset att duscha varmt samtidigt som du lätt masserar brösten.


Behöver du stöd och tips kring amningen första veckan efter förlossningen kan du alltid ringa till den klinik där du är förlöst. På SÖS och många andra ställen finns en amningsmottagning med amningskunniga barnmorskor som ger stöd och hjälp. Våga också ta hjälp av vänner och familj. Precis som med allt annat när det gäller en nyfödd så är det ingen som förväntar sig att man ska kunna allt från dag ett. På ett sätt är du och din bebis nya i denna värld.


Under de första sex månaderna innehåller bröstmjölken nästan all den näring ett barn behöver för att växa och utvecklas. Här i Sverige ger vi dock D-vitamin som tillskott de första två åren. D-vitamindroppar får du via din sköterska på BVC. Efter ett halvår är det bra att börja vänja barnet att äta vanlig mat också.


Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar sina medlemsländer att främja enbart amning i sex månader och därefter främja fortsatt amning + samtidigt komplettera med lämplig tilläggskost i två år eller längre. Socialstyrelsen och livsmedelsverket här i Sverige står bakom denna rekommendation.


Råmjölk

Råmjölk finns i brösten redan under graviditeten. Det är oftast små mängder i början, men det som barnet får i sig är fullt tillräckligt för ett friskt och fullgånget barn.


Råmjölken liknar smält smör i konsistens och i färg men kan också vara starkt orangegul eller genomskinlig. Råmjölken är mycket näringsrik och skyddar mot infektioner.


Mogen bröstmjölk

Den mogna mjölken rinner ofta till under tredje till femte dagen efter förlossningen. Den är vit och tunnare i konsistensen och kommer i rikligare i mängd än råmjölken.

 

Amning under barnets första levnadsdygn

Under det första dygnet behöver man inte väcka barnet för att amma. Ha gärna barnet mycket hud mot hud. När barnet är vaket och visar intresse för att suga så låter man barnet amma.

 

Amning efter barnets första levnadsdygn

Efter första dygnet bör barnet äta minst åtta gånger per dygn. Många nyfödda vill suga fler gånger än så. Låt dock barnet styra rytmen. Barn ammar vanligen ofta, 8–16 gånger/dygn med stor variation över dygnet. Som kvinna kan man uppleva att man ”ammar hela tiden”. Barnet styr dock tillgången av mjölk, ju mer barnet suger desto mer mjölk bildas det.

 

Fungerande amning: barnet

  • har ett stort tag kring bröstet, kring både bröstvårta och vårtgård

  • suger kraftfullt

  • suger rytmiskt med korta pauser


Bröstvårtan har samma form efter som innan amningen


Fungerande amning kännetecknas av:

  • att barnet vaknar av sig själv och vill amma.

  • Barnet suger minst åtta gånger per dygn och upplevs nöjd efter avslutad amning. 

  • Efter att mjölken runnit till kännetecknas även en fungerande amning av att barnet kissar ca 5–6 gånger per dygn. Urinen är ofärgad och barnets avföring är gul.


Förvaring bröstmjölk

Man kan spara bröstmjölk. Kanske för att låta någon annan mata om man själv behöver vila. Bröstmjölk håller tre dygn i kylskåp och sex månader i frys. Tina eller värm mjölken i vattenbad.


De vanligaste amningsproblemen

sugblåsor, sår och mjölkstockning


Sugblåsor, i början är det vanligt att man får ”sugblåsor” på bröstvårtorna. Det beror på att bröstvårtorna inte vant sig vid friktionen som amning innebär. Vårtan ska vara rund efter amning. Om vårtan är sned eller tillplattad kan barnets läge i famnen eller barnets tag behöva korrigeras.


Sår på bröstvårtan uppstår även det oftast av att barnet har ett felaktigt läge vid bröstet. Det bästa sättet att läka ev sår är att smörja på lite bröstmjölk och lufta brösten. Man kan ibland behöva ge urmjölkad bröstmjölk på kopp eller sked under en period om amningen blir för smärtsam.


Att använda amningsnapp kan lindra smärtan och avlasta bröstvårtan men det kan även medföra en del negativa effekter. Det är därför viktigt att den appliceras och sköts korrekt. 


Mjölkstockning orsakas av en inflammation i bröstvävnaden som ger svullnad som gör att mjölken får svårare att komma ut. Symptom på mjölkstockning är sjukdomskänsla, hög feber, hårda knölar i bröstet och delvis rödflammigt och ömt bröst. Orsaker kan ånyo vara att barnet har fel läge vid bröstet,  att amningsmönster ändrats, eller att man har en för tight BH som klämmer.


Om du fått mjölkstockning så försök att vila och dricka mycket. Värme, kyla, dusch och lätt massage kan lindra. Låt barnet börja amma på det stockade bröstet. Man rekommenderar smärtstillande, antiinflammatoriska läkemedel och febernedsättande läkemedel som innehåller ibuprofen eller paracetamol. Om symtomen inte blir bättre på två dygn bör man söka hjälp. Då är amningsmottagningen (på dagtid) ett bra ställe att kontakta.


Första tiden efter att barnet kommit är speciell och för många utmattande. Tänk dock att detta är en kort, kort tid som faktiskt är övergående.

/Doktor Eva


Comments


bottom of page