Hur behandlar man preeklampsi?

Vi har ju nu under ett par veckor diskuterat och funderat över sjukdomen preeklampsi. Detta är en sjukdom vi saknar en hel del kunskap om. Tyvärr. Den drabbar många, framför allt förstföderskor.

Så hur behandlar man preeklampsi? Ett av de stora problemen är att vi saknar möjligheter att behandla preeklampsin. Vi försöker exempelvis sänka kvinnan blodtryck då vi vet att det inte är nyttigt att ha högt blodtryck.

Detta botar dock inte själva åkomman.

Tanken är att dess ursprung är placenta, eller moderkakan, och att det är en ”dålig placentation” som kanske är boven i dramat. Vi vet också att preeklampsi verkar utvecklas i två steg. Först en ”dålig placentation” och sedan frisättande av ämnen som påverkar kvinnan och ger de symtom vi förknippar med preeklampsi.

Vilka är symtomen på preeklampsi?

• En plötslig huvudvärk som man inte känner igen, och som inte viker på Alvedon (paracetamol).

• Synbesvär. Till exempel flimmer för ögonen, att man ser dimmigt eller dubbelt eller att delar av synfältet försvinner.

• Ont i övre delen av magen, särskilt till höger under revbenen.

• Plötsligt illamående och kräkningar efter vecka 18.

• Man svullnar upp i ansiktet, i händerna eller i fötterna. Svullnaden kommer hastigt. Många beskriver att man plötsligt inte får av sig ringar och andra smycken.

• En allmän sjukdomskänsla, att man känner sig frånvarande och skakig. Många kvinnor som drabbats av preeklampsi beskriver det som om de fått influensa och känner sig ”ruggiga”.

Vad gör man då om man som gravid plötsligt börjar må sämre?

Det är så med denna sjukdom att den ofta kommer smygande, och ibland kan det vara svårt för kvinnan själv att konstatera att inte allt är ok. Ibland är det omgivningen som påtalar att hon är mer svullen osv.

Det första man bör göra om man inte mår bra är att kontakta sin barnmorska och be att få komma på ett extra besök.

Vad gör barnmorskan då?

Självklart pratar hon med kvinnan och noterar hennes besvär. Är du mer svullen? Har du ont i magen? Ser du konstigt?

Sedan mäter hon kvinnans blodtryck. Blodtrycket har man ju mätt vid tidigare besök, så det finns alltid ett värde att jämföra med. Vid ett Blodtryck >= 150/100 mmhg rekommenderas en antihypertensiv behandling.

Till sist kontrollerar man kvinnans urin med en så kallad urinsticka där man genom en färgindikator kan avgöra om kvinnan har protein i urinen vilket kan vara ett av tecknen på att inte allt står rätt till.

Om man anser att kvinnan har ett för högt blodtryck och behöver behandling, och om hon läcker protein, skickas hon nästan alltid in till oss på specialistmödravården för en kontroll.

Hur sätts diagnosen?

Självklart kollar vi om blodtrycket igen! Hos oss finns också en möjlighet att ta blodprover akut som associerar till att man är eller är påväg att bli sjuk.

Efter det bokar vi också nästan alltid omgående en ultraljudsundersökning av barnets tillväxt. Preeklampsi har ju troligen med moderkakans funktion att göra så möjligheten att mäta fostrets tillväxt är en viktig pusselbit.

Ibland hittar vi ett litet foster först, och mamman blir sjuk senare. Ibland blir kvinnan sjuk först och fostret sackar i tillväxten senare. Ibland sker detta samtidigt. Fostertillväxten är alltså jätteviktig.

Om kvinnan har ett högt blodtryck. Hon mår dåligt. Är svullen och läcker protein i urinen.

Hur behandlar man preeklampsi?

Självklart spelar det stor roll hur långt gången hon är i sin graviditet. Det är stor skillnad att drabbas av preeklampsi i vecka 25 jämfört med exempelvis i vecka 38. I kliniken har vi också en känsla av att detta är två olika varianter av samma sjukdom, men de som drabbas tidigt blir oftast så mycket sjukare.

Om kvinnan nästan är fullgången är det ibland lättare att förlösa henne. Det är en sak vi vet, att om hon blir förlöst så klingar symtomen av. Samtidigt kan vi inte rekommendera förlossning om graviditeten är alldeles för prematur. Då måste vi i stället sikta in oss på att behandla symtomen.

Jag har vid några tillfällen under min karriär varit med om att man rekommenderar kvinnor i mycket tidig graviditet och svår preeklampsi att avbryta graviditeten. För mammans skull. Det är förstås ett ursvårt beslut men ibland nödvändigt.

Kvinnan går alltid först!

 

Antihypertensiv behandling

Det minskar risken för att utveckla svår hypertoni med 50 % (dvs att blodtrycket blir ännu högre) men påverkar inte själva frekvensen av preeklampsi, förtidsbörd, eller neonatal död. Vi botar alltså inte genom vår behandling med olika blodtryckssänkande mediciner. Vi lindrar symtomen så att graviditeten förhoppningsvis kan fortsätta. Ett litet tag till. Antihypertensiv behandling rekommenderas vid BT ≥ 150/100.

Målblodtryck är ett systoliskt blodtryck < 150 mmhg och ett diastoliskt på 80–100 mmhg.

Kraftig blodtryckssänkning kan påverka fostret negativt vilket man måste vara medveten om när man behandlar.

Kombinationsbehandling bör övervägas innan max dos ges av ett enskilt preparat.

Vi har ett antal olika blodtrycksmediciner vi använder. Läkemedel vi vet är ok att ge under graviditet. Dålig kontroll av blodtrycket är dock en väsentlig orsak till maternell död och morbiditet. Det är viktigt att undvika alltför snabbt blodtrycksfall och att noga övervaka effekten av behandlingen på både mamman och fostret.

Grundprincipen är att starta med en låg dos och upprepa/öka dosen med försiktighet.

Magnesiumsulfat

En av de saker vi är rädda för när kvinnan har en preeklampsi är att hon ska drabbas av eklampsi, dvs generella kramper som liknar ett epilepsianfall. Jag har sett det några gånger under pågående förlossning (samt efteråt som jag beskrev i ett tidigare inlägg). Det är något mycket obehagligt för alla inblandade och bör undvikas om det är möjligt. När kvinnan fortfarande är gravid har vi ju också fostret att ta hänsyn till.

Magnesiumsulfat kan förhindra att kvinnan drabbas av kramper vid preeklampsi. Jämfört med annan krampförebyggande behandling är magnesiumsulfat det mest effektiva medlet.

Det är dock ofta mycket obehagligt för kvinnan att få magnesium, som ges intravenöst. Många är de kvinnor jag träffat som ropar att ”jag brinner upp” vilket är känslan när man får detta preparat.

Baserat på de största randomiserade studierna rekommenderas dock intravenös behandling med en bolusdos följt av en infusion under 24 timmar. Vid recidiverande kramper skall behandling ges med ytterligare en bolusdos magnesiumsulfat.

UPPFÖLJNING av kvinnan är viktigt!

 De flesta kvinnor med preeklampsi tillfrisknar snabbt efter förlossningen, men man måste vara beredd på att en försämring kan inträffa de närmaste dygnen postpartum.

Preeklampsi/eklampsi kan inträffa upptill en vecka efter förlossning och i undantagsfall ännu senare.

Det är därför viktigt med fortsatt övervakning, provtagning och behandling.

Alla kvinnor som drabbats av en preeklampsi under sin graviditet har rätt till ett uppföljande besök på specialist MVC för kontroll och samtal. Det är viktigt att följa upp kvinnans upplevelse av den komplicerade graviditeten, besvara hennes eventuella frågor samt att ge möjlighet till stödsamtal vid behov.

Ibland kommer dessa frågor först efter ett par månader, när de värsta besvären klingat av, då kan sena uppföljande återbesök vara motiverat. Vid återbesöket ges livsstilsråd.

Information ges också om behov av långtidsuppföljning av blodtryck och risker vid en eventuell ny graviditet. Det bör göras en vårdplanering inför en eventuell ny graviditet.

Skriftlig patientinformation kan vara ett viktigt komplement.

Nästa graviditet

Risk att drabbas av preeklampsi i sin nästa graviditet efter svår preeklampsi i den första anges till något mellan 22–65 %. Risken ökar ju tidigare symtomen uppkom och ju tidigare förlossning skedde i föregående graviditet.

Detta motiverar att dessa kvinnor ska på tidigt läkarbesök och tidig ultraljudsdatering för planering.

Preeklampsi är en förskräcklig sjukdom som drabbar ungefär 5000 kvinnor i Sverige årligen. Det är av största vikt att forskningen runt denna åkomma fortsätter.

/Doktor Eva