.png)
Ni minns säkert förra veckan? Att bistå säten ligger mig varmt om hjärtat.
Ni minns säkert att jag själv var född i säte? Att även min man föddes även han med rumpan först gör ju inte det hela sämre. Gemensamt tycke?
Tror ni att jag hade någon slags bild av att våra barn skulle födas i säte? Jag kan berätta att ingen av dem (två stycken) presenterade sig så.
Intressant!!!
Jag tänker nu berätta lite för er varför detta är en kontinuerlig diskussion i Sverige. Ska vi förlösa säten vaginalt?
Hur det var tidigare
Långt tillbaka var detta inte en fråga. När min mamma kom in med mig i sätesbjudning så förlöste man. Likaså min mans mamma. Man hade kompetensen och kunskapen som var självklar på den tiden. Man var också medveten om riskerna, men man tyckte att det normala övervägde den operativ interventionen.
Optimal situation för en sätes förlossning i Sverige idag:
Välmotiverad patient (informerat samtycke)
Förväntad fostervikt 2500–4000 g
Bäckenmått inom referensvärde för vaginal sätesförlossning (detta är något som jag kommer diskutera framöver)
Spontan start
Graviditets vecka 34 - 41
God progress i förlossningsförloppet
Flekterad/neutral huvudposition vid värkstart
Rent säte eller fot/säte
Situationer då vaginal sätesfödsel blir rekommenderad kejsarsnitt:
Trångt bäcken ( enligt röntgen)
Tillväxthämning, dvs ett foster som inte vuxit adekvat intrauterint och förmodligen är skörare än andra…
Prematuritet före vecka 34+0 eller fostervikt <2500 g
Hyperextension av fosterhuvudet , vilket innebär att fostret, då man kollar med ultraljud, sträcker sin nacke på ett annorlunda sätt...
Dubbel fotbjudning, det innebär att två fötter och inte rumpan kommer först…
Föreliggande navelsträng
Riskfaktorer med en individuell bedömning:
Tidigare kejsarsnitt
Känd uterus missbildning (kommer ni ihåg i förra veckans blogg att vi pratade om att man redan från början kan ha en livmoder som är hjärtformad)
Induktion: alla sätes förlossningar i Sverige kräver en spontan förlossningsstart
Graviditetslängd över v 41+0
Fostervikt >4000 g
Bäckenmätning
Bäckenmätning innebär att vi skickar kvinnan, innan förlossningen, för att mäta storleken på hennes bäcken med röntgen (eller i dag datortomografi).
Jag kan berätta för er att av en händelse så fick jag för kanske 10 år sedan ett jätte material om 1500 kvinnors förlossningar. Alla dessa kvinnor var skickade till röntgen.
I en stor studie i Uppsala ville man på 1980-talet se hur bäckenstorleken förhöll sig till förlossningsutfallet. Oavsett om fosterhuvudet eller sätet var först.
Förstföderskor fick alla gå till röntgen och mäta sitt bäcken innan förlossningen. Svaret fick hon med sig i ett kuvert till förlossningen. Om förlossningen stannade upp (= värksvaghet) så öppnade man kuvertet.
Om måtten var trånga (se nedan) enligt riktlinjerna (se nedan) så gjorde man ett kejsarsnitt. Vill bara påminna att detta var 1980! Det vill säga ungefär 40 år sedan. I Sverige!
Normala gränsvärden:
Goda bäckenmått:
Sagital ingång (Conjugata Vera) ≥ 11,5cm.
Summa utgång ≥ 32,5 cm (interspinal + intertubar + sagital mått av bäckenet).
Detta innebär för en oinvigd att om man på röntgen har en ”summa utgång >32,5cm” så anses man ha ett normal stort bäcken för att föda vaginalt. Jag undrar bara , ”normalstort för vad”? För en vaginal förlossningen? För en sätes förlossning? Det framgår inte riktigt.
Det kontroversiella i att mäta bäckenbotten
Det förskräckliga i detta är att detta jättematerial aldrig analyserades eller publicerades, då på 1980 talet. Man har alltså röntgat 1500 kvinnor (och barn) i onödan. Det som kom ut från studien var ”det finns inga trånga bäcken, det finns bara dåliga värkar”.
Det innebär i korthet att man tolkade det så som att bäckenets storlek kanske hade en mindre betydelse vad gäller förlossningsutfallet. Vilket väl troligen är sant.
Jag har dock fortfarande kollegor som efter förlossningen skickar kvinnor på röntgen för att ”kolla deras bäcken inför nästa förlossning”. Med tanke på den evidens inom ämnet som jag just beskrivit så kan man inte annat än sucka!
Hur som helst, så finns materialet på SÖS idag (i packlådor), och vi har gått igenom alla dessa kvinnors samtliga förlossningar för att försöka skapa oss en bild av hur viktigt detta med ”bäckenmått” faktiskt är.
I studien var de som ingick ju förstföderskor, men vi har via gamla mikrofilmade journaler även studerat deras eventuellt fortsatta förlossningar. Hur betedde de sig som omföderskor? Förändrar sig bäckenet vid en andra förlossning? Ingen vet riktigt.
I korthet så innebär det dock i nutid att vi fortsätter att mäta bäckenet utan någon egentlig klinisk evidens.
Alla vi som bistår vid förlossning vet att vi kan ha stora och långa kvinnor, med troligen stora bäcken men med små foster där allt hakar upp sig. Vi vet också att vi har små korta kvinnor som föder stora barn galant.
Det innebär att detta med att föda barn innehåller något annat än att mäta storleken på bäckenet. En dimension som vi idag inte känner till, eller kanske inte bryr oss om?
Ni som följt mig genom åren vet att jag tror att en normal förlossning innehåller så mycket mer. Ni vet ” the passenger, the passage, and the force…”. Somliga säger att det finns en fjärde del som ingår i detta och det är “partnern”. Detta får vi dock diskutera framöver.
Fortsättning följer inom ämnet.
/Doktor Eva