top of page

Vad minskade fosterrörelser betyder

Uppdaterat: 12 sep. 2023



Som ni säkert minns från mitt förra inlägg så driver vi på kvinnokliniken på SÖS ett antal studier där vi försöker lära oss och förstå varför fostret rör sig mindre under graviditet och hur detta sedan associerar till att en del barn sedan dör intrauterint (i livmodern).


En del av barnen är sjuka, och då finns en förklaring till varför de avlider, men väldigt många av fostren som dör förefaller helt friska. Trots det dör de under pågående graviditet. Det vanligaste svaret efter alla de undersökningar vi gör när ett barn dör, är att det inte finns någon riktigt vettig förklaring till dödfallet. Ibland är orsaken en infektion, ibland någon annan åkomma, men ofta helt okänt.


Det finns alltså faktorer som vi i dag inte känner till. Jag vill bara igen påpeka att det 2021 dog 367 barn intrauterint i Sverige. Det är en stor och mycket onödig grupp kan man tycka.


Finns det något samband?

Vår önskan med de vetenskapliga projekt vi driver är att se sambanden mellan de foster som plötsligt rör sig mindre eller annorlunda, så kallade minskade fosterrörelser, och det som senare avlider. Eller som det på medicinskt språk kallas för IUFD (Intra Uterine Fetal Death).


Med en ökad kunskap kan vi förhoppningsvis i en framtid rädda fler liv. Denna kunskap saknas till stor del idag. Som jag skrev i förra inlägget; varje foster som dör är en katastrof för kvinnan, mannen, och familjen men också för samhället. Här borde vi ha en nolltolerans, men tyvärr är det inte riktigt såsom det ser ut idag.


Foster är kloka

En viktig fysiologisk kunskap när vi talar om foster som rör sig mindre intrauterint(i livmodern) är kunskapen om att när ett foster lider av syrebrist/näringsbrist så ligger det still. Detta är fysiologi, och foster är kloka.


De ligger still för att spara på den energi de fortfarande har kvar. Den energi de fortfarande har omleder de sedan till sina viktigaste organ; hjärnan, hjärtat, lever och njurarna. Det offrar det inte på att sparka och sprattla. Det är därför vi som vårdgivare blir oroliga när mamman hör av sig och säger att fostret inte rör sig eller rör sig annorlunda än tidigare. För oss är detta en viktig varningssignal. Sedan vet vi att ibland ligger fostren stilla i alla fall, men mår förträffligt.


Eller också uppfattar mamman inte rörelserna adekvat. Som ni minns i förra inlägget så visar studier att 33–88% av kvinnorna inte uppfattar barnets rörelser även om man objektivt med ultraljud ser dem. Som ni förstår är detta jätte svårt. Vår dröm är att vi i en framtid med våra undersökningar ska kunna hitta de barnen som behöver komma ut samtidigt som vi inte vill oroa kvinnan i onödan.


Each Baby Counts

Från 2014 har man i Storbritannien haft en tydlig ambition att minska dödfödda, neonatalt döda och barn födda med hjärnskador som fötts till följd av incidenter som inträffat under graviditeten/förlossningen. Detta är en enorm satsning men man anger att varje allvarlig incident har så djupgående och livsförändrande effekt på så många människor att det är värt all ansträngning.


En nationell kvalitets förbättring ”Each Baby Counts” är ett nationellt kvalitetsförbättringsprogram som leds av Royal College of Obstetricians and Gynecologists (RCOG) för att minska antalet barn som dör eller lämnas allvarligt funktionshindrade till följd av incidenter som inträffar under graviditet/förlossning.


På en enskild förlossningsenhet är dessa händelser normalt sett sällsynta och det är därför svårt att se tydliga mönster eller identifiera hur man bäst undviker dem. ”Each Baby Counts” samlar därför resultaten från alla lokala utredningar på de olika enheterna i Storbritannien som rapporterat intrauterint dödfödda, neonatala dödsfall och hjärnskador som inträffat.


Detta för att bättre förstå, dela de lärdomar och förhindra att barn dör eller drabbas av hjärnskador i framtiden. Denna rapport presenterar viktiga resultat baserat på analysen av data om vården av mödrar och spädbarn i hela Storbritannien fram till 2020.



IUFD i Stockholm 2017

Jag och min forskargrupp på kvinnoliken på SÖS fick 2019 i uppdrag av Svenska Socialstyrelsen att göra en så kallad ”audit” av barn som dött intrauterint i Stockholmsregionen under 2017.


En ”audit” innebär att vi var en samlad grupp med olika professioner (barnläkare, barnmorskor och förlossningsläkare) där varje team-medlem självständigt bedömde journalerna och skattade varje fall av IUFD med avseende på orsaker och förebyggbarhet, fördröjningsnivå, standarden på den hälso- och sjukvård som tillhandahålls, utredning av moders-/fostersjukdomar och om några rekommendationer gavs för nästa graviditet.

Teamets beslut

Beslutet grundades på alla fem team-medlemmarnas samtycke. Om ingen överenskommelse nåddes, gjordes en omprövning av ärendet och ärendet granskades igen tills ett ömsesidigt beslut fattades.


Huvudfrågeställningen var andelen av förmodligen / möjligt förebyggbara/ icke förebyggbara faktorer associerade med IUFD och nivån av försening (patient/vårdgivare). Sekundärt tittade vi på själva dödsorsakerna, standarden för förlossnings-/intrapartum-/postpartumvård, samt om en sammanfattning av möjliga orsaker till IUFD:n gjordes och om några planer för framtida graviditeter noterades och gavs till paret.

Resultatet

Resultatet visade att ungefär 30 procent av graviditeterna som slutat med en IUFD i Stockholm 2017 bedömdes som sannolikt/möjligen förebyggbara. Mer frekventa ultraljuds undersökningar / mer kliniska kontroller, tidigare induktion till förlossning bland riskgrupper och tidigare insatser i enlighet med gällande riktlinjer identifierades som möjligt förebyggbara faktorer.


En av de möjligen förebyggbara faktorerna som hittades var att IUFD var vanligare bland icke-svenskspråkiga kvinnor i Stockholm. I 15 procent av fallen identifierades även en försening av hälso- och sjukvården. Att ha flera vårdgivare, avsaknad av kontinuitet och att inte följa det grundläggande övervakningsprogrammet för förlossningsvård identifierades också som riskfaktorer för en försening som sedan ledde till att det fatala inträffade.


Vår slutsats av projektet

Att en nationell/regional tvärvetenskaplig grupp behövs. Ett mer innovativt förhållningssätt till problemet med kommunikation med mödrar som inte talar svenska/inte kan det svenska sjukvårdssystemet är också eftersträvansvärt.


Vänliga Hälsningar,

Doktor Eva


留言


bottom of page