.png)
Idag är en stor dag. En svensk forskare har fått ett Nobelpris i medicin. Det är stort. Riktigt stort! Ser man på människans utveckling så har obstetriken haft en otroligt viktig roll i kvinnans evolution. Men ändå har människan egentligen fortfarande ett för trångt bäcken för att föda barn. Är inte det intressant?
Så här står det på karolinska Institutets hemsida idag 3/10:
Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2022 tilldelas Svante Pääbo för hans upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.
Svante Pääbo disputerade i Uppsala 1986, och är idag professor och chef för Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi, Leipzig. Svante Pääbo har genom sin forskning åstadkommit det ingen trodde var möjligt: han har kartlagt arvsmassan från Neandertalarna, en till oss människor utdöd släkting.
Pääbo gjorde också det viktiga fyndet att korsningar mellan Homo sapiens och våra utdöda släktingar skett efter migrationen ut ur Afrika för omkring 70 000 år sedan. Genflödet från utdöda människoformer som lämnat spår hos nu levande människor utanför Afrika har visats ha fysiologisk betydelse, bland annat för människors försvar mot infektioner. Pääbo har gett oss helt nya förutsättningar för att förstå den genetiska grunden för vad som gör oss alla unikt mänskliga.
Evolution och utveckling i hur barn har föds
Som förlossningsläkare tycker jag att detta med evolution och utveckling är spännande. När människan för många ( 6–7 miljoner) år sedan reste sig upp från att tidigare ha gått på fyra ben och i stället började gå på två ben, förändrades mycket. Bland annat i vårt sätta att föda våra barn. En massiv omformning av våra muskler och skelett i bäckenet skedde, samt en ökning av vår hjärnstorlek (för ca 2 miljoner år sedan)vilket involverade en ytterligare bäckenmodifiering.
Obstetrikens viktiga roll i kvinnans utveckling
Det faktum att det finns en könsskillnad i bäckenets storlek och utseende är bevis på att obstetrik har spelat en viktig roll i utvecklingen av människan och hennes kroppsutformning. Arbetshypotesen för att förklara dessa skillnader är att det kvinnliga bäckenet behövde vara tillräckligt brett för att underlätta födseln av fostret, men inte för brett då det skulle kunna medföra problem med att gå och förflytta sig.
Det vill säga att bäckenet hos kvinnor ses som ett resultat av en balans mellan de motstridiga begränsningarna av förlossning och förflyttning. För att mildra denna konflikt föds den mänskliga nyfödda i ett relativt tidigt (och därmed mindre och mindre utvecklat) stadium.
Det innebär att tidpunkten för mänsklig födelse dikterades av storleksbegränsningar i den mänskliga födelsekanalen. Om fostret föds tidigare (men mindre) skulle det vara större risker under och omedelbart efter födseln för den nyfödde (=omogenhet). En baby som föds senare skulle teoretiskt kunna vara för stor för att passa genom förlossningskanalen.
Människan har ett för trångt bäcken egentligen
Jag har genom alla år fascinerats av hur en normal förlossning går till. Människans bäcken är egentligen för trångt för att fostret ska kunna komma ut. Tittar vi på andra djurarter, exempelvis kor, så föds kalven framstupa med benen före sig i förlossningskanalen. Hos människan är inte det möjligt.
Vi har områden i bäckenet där det är extra trångt (Spinae taggarna). Därför har den mänskliga evolutionen lett till att vi har ”de fyra rotationerna” under en normal förlossning, det vill säga att fostret helt enkelt roterar och för att ta sig förbi dessa trånga områden. Jag bifogar här en länk till en kort video som jag kan titta på hur många gånger som helst. Den är så fascinerande!
Världens hälsoproblem påverkar hur barn föds
Vi vet ju idag att undernäring, exempelvis i tredje världen, kan förändra kvinnans tillväxt av hennes bäcken. Samtidigt vet vi att världens fetmaepidemi riskerar att alltför stora nyfödda behöver komma till världen. Denna kombination kan resultera i svårare och farliga födelseförhållanden än vad vi tidigare upplevt.
Jag har ju drivit en del av mina forskningsstudier om värksvaghet bland annat i Tanzania. Här förekommer det som kallas bäckenträngsel. Kvinnorna är ofta inte kvinnor utan ibland bara små flickor. Deras bäckenets storlek helt enkelt är för litet för att det ska kunna finnas en möjlighet att fostret att kunna födas på naturlig väg.
Många av dessa kvinnor påbörjar sitt barnafödande hemma. Då man upptäcker att inte allt står rätt till flyttas hon ofta till det lokala sjukhuset, och kan man inte förlösa henne med ett kejsarsnitt där flyttas hon (om hon har tur) vidare till ett större sjukhus där man har möjligheten att göra ett kejsarsnitt.
Vid mina vistelser på sjukhuset i Dar es-Salaam kunde det komma in kvinnor som varit i förlossning i många, många dygn. Skadorna på kvinnan/flickan blir här ofta väldigt omfattande. Vi talar fistlar (det vill säga falska gångar exempelvis mellan vagina och urinblåsan) och skador som följer kvinnan genom resten av hennes liv, om hon överlever.
Förekommer det bäckenträngsel i svensk förlossningsvård?
Svaret är nej. Är man normallång och inte exempelvis varit med om en olycka, då anser vi idag att bäckenet inte är för trångt. Tidigare skyllde man ofta på kvinnans bäckenstorlek när förlossningen inte gick framåt. Under perioder har man till och med akut röntgat kvinnor med en avstannad förlossningsprogress. Det gör vi inte idag.
Idag tror vi mer på ”The passenger, the passage and the force”, dvs att bäckenstorleken, fostrets storlek och livmodermuskelns kraft behöver samverka för att förlossningen ska bli normal. Inte att bäckenet är ”för trångt”.
Jag ser med intresse framemot att få höra mer om Professor Pääbos forskning framöver. För att sedan eventuellt kunna applicera kunskapen inom mitt gebit. Som sagt jag tycker att detta är så spännande!
Doktor Eva