top of page

Har tveksam forskning och rutiner påverkat sätesbjudningars rykte negativt?



Vi har ju tidigare pratat om bäckenets betydelse för en förlossning och framför allt sätesförlossningar. Minns ni att vi pratade om Uppsala-studien där man röntgade 1500 gravida förstföderskor?


Sparade sedan deras röntgensvar i ett kuvert som fick öppnas först om deras förlossning stannade upp=värksvaghet.

Denna studie hade som bekant resultat som sedan aldrig publicerades. Ändå har den satt sin prägel på svensk förlossningsvård under en lång tid.

Framför allt när det handlar om vikten av att mäta bäckenets storlek på gravida. Vart tog detta med evidens vägen kan man ibland undra.


Mäter vi fel mått?

Vidare så hade den ansvarige röntgendoktorn i Uppsalastudien en teori. Den handlade om att man skulle mäta ett annat mått än de klassiska som speglar storleken på bäckenets ingång och utgång.

Han ville mäta från svanskotan i stället, på en annan ledd. Kanske var det mer rätt? Men som sagt resultatet av denna studie aldrig publicerades, så vi fick aldrig något svar om det.


Så finns något bättre sätt att mäta bäckenet än det vi gör idag? Och har bäckenet faktiskt har någon större betydelse för förlossningsutfallet?

Det som fortfarande kvarstår är ju ”the passanger, the passage and the force”. Det vill säga att det finns flera faktorer vad det gäller en förlossning som har betydelse för förlossningsutfallet.


Studie på Karolinska

Ungefär samtidigt som studien i Uppsala, gjordes en annan studie om bäckenets betydelse. Denna gång på Karolinska sjukhuset i Stockholm.

I denna studie drog man in en röntgenbåge i slutet av förlossningen. Man röntgade då fostrets progress i förhållande till bäckenet samtidigt som kvinnan krystade.


Ja, det är faktiskt sant att man röntgade under pågående förlossning!


Denna studie är inte heller (så vitt jag vet) publicerad. Nivån av etiskt godkännande och patientgodkännande på en del studier är mycket, mycket tveksamt.


Jag har svårt att tro att man skulle ha godkänt att man utsatte mor och barn för strålning på det sättet som man gjorde. Men om man inte frågar så kan man inte heller få nej.

Det innebär att man helt enkelt inte frågade kvinnan om tillstånd. Men kom ihåg att detta var på 80-talet. Som tur är förekommer inte denna typ av forskning idag.


Mary Hannah - ett stort namn inom obstetriken

I början av 2000-talet drevs sedan den ”Stora sätesstudien” som har satt sin prägel på om och hur vi förlöser säten globalt.

Studien drevs av en forskare vid namn Mary Hannah. Hon är en av de stora namnen inom obstetriken globalt, och hon kommer från Canada.

Hon har gjort flertalet stora obstetriska studier, där sätesstudien bara är en av dem. Jag har träffat henne personligen vid ett tillfälle på en kongress.

Jag var spänd och förväntansfull. Jag väntade mig att få möta en karismatisk kvinna då hon ju faktiskt har satt sin prägel på mycket inom obstetriken globalt.

Den jag träffade var en liten späd, ganska intetsägande dam. Inte mycket karisma där inte! Ibland blir man besviken när man träffar sina förebilder.


Det är samtidigt fascinerande hur en person, på rätt plats vid rätt tidpunkt kan ge stora avtryck.


Sätesstudien

Sätesstudien var en jättestudie!


Det var en randomiserad, kontrollerad studien (RCT) av graviditeter där fostret låg i säte. Tillvägagångssättet var att man lottade mellan vaginalförlossning och kejsarsnitt.

Flertalet länder var inkluderade. Inte bara Canada, utan också länder i Asien, Afrika, Europa och Norden. Jag tror att Sverige bidrog med några få patienter.

Vid denna typ av studier gör man alltid något som kallas för en interim analys. Det innebär att man ungefär halvvägs kollar upp att studien förlöper på ett normalt sätt. Det viktiga är att kontrollera så att det, exempelvis, inte skadas/dör fler patienter i den ena gruppen jämfört med den andra.

Efter att interim analysen var gjord i sätesstudien så stängdes den!

Man ansåg inte att det var etiskt försvarbart att fortsätta låta hälften av kvinnorna föda vaginalt.


Det är alltid jättetråkigt med studier som inte ger ett ordentligt svar.


Om man inte analyserar enligt det som kallas för Power så kan man aldrig få ett svar som man kan lita på. Det vill säga där man räknat ut hur många i de två grupperna som behöver inkluderas för att man ka kunna lita på resultatet.

Mary Hannah studien har dock, trots allt satt sin prägel på förlossningsvården (känns detta igen?) inte bara i Sverige utan globalt.

Man publicerade den halvfärdiga studiens resultat. Rekommendationen blev att alla sätesbjudningar ska förlösas med kejsarsnitt.


Sverige slutade då förlösa säten

När resultatet av sätesstudien blev känt samlades många svenska förlossningsläkare. På läkaresällskapet i Stockholm hade man ett gemensamt möte där man diskuterade detta.


Jag var med på det mötet, och de flesta var helt inställda på att följa Mary Hannahs rekommendationer. Alla säten skulle kejsarsnittas.


Jag var dock med i en grupp som protesterade, och man sa att detta är inte ok!

Det måste väl ändå vara en stor skillnad att förlösa ett säte i Sverige med vår sjukvård jämfört med exempelvis Asien eller Afrika.


Svenska sätesstudien

Då blev det så att vi gemensamt gjorda ett arbete av alla svenska sätesförlossningar under en tidsperiod. Vi lusläste gamla journaler och skrev en artikel (som hör och häpna är publicerad!).


Resultatet visade sig, att det är en ökad risk att födas med rumpan först även i Sverige. Risken är mycket liten men det är en signifikant skillnad.

Efter det slutade i stort sett alla kliniker i Sverige att förlösa säten vaginalt.


Sätesteam

På min klinik (SÖS) har det dock funnits önskemål om att vi ska kunna erbjuda kvinnorna att föda säten vaginalt till dem som vill.

Om allt är normalt.


Jag har själv under ganska många år bistått vid sätesförlossningar. Alltså om kvinnan har velat, och om allt inklusive progressen varit normal.


Jag (och ytterligare några kollegor) har dock varit ganska ensamma om det, och det har skett lite under radarn.


För några år sedan skapades sedan något som vi på SÖS varit ganska ensamma om. Vi skapade ett sätesteam.


Ett antal doktorer och barnmorskor med extra intresse för säten fick åka till Norge. Där har man en stor erfarenhet och kunskap av att handlägga säten, och där fick de gå ”kurs”.


Efter det erbjuder vi kvinnor som hör till vår klinik att föda vaginalt. De måste dock vara medvetna om riskerna, och som sagt allt måste vara normalt. Det är fortfarande så att de flesta kvinnor som har ett foster med rumpan först, väljer att kejsarsnittas.

Vi är ju alla medvetna om att det är ökade risker även med kejsarsnitt, och jag anser att man ska ha möjligheten att välja.


Utifrån sina egna förutsättningar.


Nästa blogginlägg

Apropå kejsarsnitt så har vi fått ett önskemål att jag skriver om kejsarfödslar. Därför är det vad du kommer kunna läsa om nästa vecka!

/Doktor Eva

Comments


bottom of page