Idag funderar jag över något helt annat än jag gjort i tidigare inlägg. Jag fick frågan här om dagen om det är möjligt att transplantera en livmoder? Eller om barnet kan växa utanför livmodern? Science fiction? Ja, det känns nästan lite så.
Jag ska berätta lite var den aktuella forskningen befinner sig.
I Sverige antar man att ungefär 2000 kvinnor i fertil ålder saknar eller har en ”obrukbar livmoder”. Det som kallas för ”livmoderinfertilitet”.
Livmoder transplantation
I Sverige när denna fråga kommer upp så tänker man automatiskt på Mats Brännström, överläkare och professor vid Göteborgsuniversitet. Mats jobbade i Australien i slutet av 90-talet och fick frågan av en kvinna som hade behövt operera bort sin livmoder pga cancer. Hon undrade om en transplantation vore möjligt?
När han började fundera över detta upptäckte han att dessa tankar funnits redan på 1960-talet, men när IVF (provrörsbefruktning) kom så försvann mycket av detta till förmån för IVF. När han kom tillbaka till Sverige så påbörjade han sin forskning. Först djurstudier, men så småningom även på människa.
Liknande studier pågick vid den här tiden i andra delar av världen också. Den första svenska livmoderstransplantationen genomfördes sedan 2012. Det första barnet till en transplanterad kvinna föddes 2014, och kvinnan som opererades har idag 2 barn.
Donatorerna har de allra flesta av gångerna varit släktingar (mödrar, anhöriga) eller nära vänner till de kvinnor som fått en ny livmoder.
Hur mår sen barnen?
Barnen som föds där mamman har en transplanterad livmoder följs upp minutiöst . Både fysiskt och psykiskt. Så här långt kan man konstatera att barnen är friska. Också andra som blir involverade exempelvis partnern, följs upp.
Idag är ungefär 90 transplantationer gjorda i världen varav 20 i Sverige.
Ungefär 50 barn har fötts efter en livmodertransplantation.
Hälsoekonomiska effekten
I ett samarbete mellan Linköpings och Göteborgsuniversitet har man försökt göra en hälsoekonomisk kalkyl, dvs man har försökt beräkna vad transplantation av en livmoder egentligen skulle kosta? Har vi råd?
De första 9 transplantationerna gjordes med en levande donator och inom ramen för ett forskningsprojekt. Här finansierades allt av projektet. Därför är beräkningarna lite svåra att göra. Forskarna kom dock fram till att kostnaderna skulle vara ungefär 767 000 svenska kronor/kvinna.
Detta är total kostnaderna både för kvinnan som får organet samt för donatorn (dvs den som ger sitt organ). Detta har ju dock varit inom en studie, och man kan anta att kostnaderna skulle bli lägre i en framtida klinisk miljö.
Avliden donator
Skulle vi i en framtid kunna donera vår livmoder på samma sätt som vi kan donera andra organ efter att vi avlidit? 2019 genomfördes den första svenska livmodertransplantationen från en avliden kvinna i Sverige. Transplantationen gick bra. Att kunna använda organ från avlidna förbättrar möjligheten till transplantation avsevärt, och då även av kvinnor som saknar en möjlig nära donator.
Vad tycker jag om detta??
Etiskt sett tycker jag att detta är svårt, mycket svårt. Självklart förstår man den längtan man har att få bära och föda ett barn. Det ingår ju på något sätt i att vara människa. Att få välja själv. Argumentet mot denna utveckling har dock varit att transplantationerna kostar alldeles för mycket, och anses av en del som ”lyxvård”.
Vi vet ju alla att det finns många barn i vår världen som är ensamma och som behöver en familj. Frågan är ju om alla de pengar som vi skulle lägga på dessa transplantationer, om de i stället ska läggas på att hjälpa redan befintliga barn. Jag tycker att frågan är jätte svår.
För tidigt födda i bio-påse
Detta är något helt annat. Men också jätte spännande.
Titta gärna på videon nedan!
2017 lanserade amerikanska forskare något mycket spektakulärt. Man hade konstruerat en slags konstgjord livmoder som höll ett lamm foster vid liv i 4 veckor utanför fårets kropp. Denna metod är framför allt tänkt att användas på mycket för tidigt födda barn i en framtid. Ungefär 400 barn/år föds extremt för tidigt i Sverige, dvs innan vecka 28.
Lammet plockades ur fårets kropp, och lades i Bio-påsen som förseglades och lammets eget hjärta pumpade runt blodet i något som närmast liknades vid en hjärt-lung maskin. Maskinen rensade bort koldioxid och tillsatte syre. Efter 4 veckor plockades lammet ut, och överlevde och var friskt.
Man hoppas att denna metod ska kunna vara tillgänglig i klinik om ungefär 10 år, och skulle kunna vara till stor hjälp för de foster som föds extremt prematurt.
Är det etiskt?
De etiska tankarna runt detta är också svåra. När skulle man få lägga fostret i påsen? Vi har ju idag fri abort fram till vecka 18 i vårt land. Skulle det vara en gräns? Vem bestämmer om fostret ska läggas där? Vården? Föräldrarna? Som ni förstår är även detta en svår etisk diskussion som förmodligen kommer att fortsätta.
Vänliga hälsningar,
Doktor Eva
Comments