Forskning om fetma och viktstigma vid graviditet

Att vara gravid och överviktig associerar som jag tidigare beskrivit med ökade risker för komplikationer under graviditet och förlossning. Det är något man noga lär ut under sjuksköterske såväl som läkarutbildningen. Vi lär oss att maternell fetma innebär en ökad risk för såväl kvinnan som för barnet. Vi vet också via studier att barn som föds av en kvinna med övervikt riskerar att själva bli överviktiga, i barndomen, men framför allt senare i livet. Den gravid kvinnan med övervikt har vidare en större risk för att utveckla exempelvis GDM (gravdiabetes) som i sin tur ökar risken för att hon ska få typ2 diabetes senare i livet. Vilket i sin tur kan ge henne komplikationer. Senare....

Men vad säger forskningen?

Många feta får ofta höra att det bara är ”att äta mindre och röra sig mer”. Men så enkelt är det uppenbarligen inte. Gravida får ofta höra av sin barnmorska på MVC att ”du är överviktig, du borde tänka på vad du äter, du är ju gravid ...tänk på barnet”.

Nutida forskning visar att fetma orsakas av ett antal komplexa och tidigare okända interaktioner. Det innebär ett påvisat samspel mellan fetmarelaterade gener och miljöbetingade faktorer. Ett projekt som presenterades 2003 presenterade det humana genomet och efter det har kunskapen om den genetiska grunden för fetma ökat dramatiskt - även om mycket återstår att lära.

Den genetiska påverkan på vår kroppsvikt varierar mellan olika individer men tros bidra med upp till 70% av risken för att utveckla fetma. Det handlar bland annat om personens aptitreglering, personens metabolism, fördelningen av kroppsfettet och BMI. Det finns också bevisligen en genetisk del som påverkar våra matpreferenser men också vår reaktion på olika former av träning. Vi tycker helt enkelt att olika saker smakar gott.

I den vanligaste formen av fetma ses ett samspelet mellan genetik och en ”överviktig miljö”, det vill säga en miljö med dålig kosthållning och mindre fysisk aktivitet. Det är inte en enskild faktor som ensamt utvecklar risken för övervikt, men att ärva flera fetmarelaterade mutationer kan öka risken för att utveckla övervikt och fetma. Framför allt om man lever i en ”överviktig miljö”.

Viktbias och vikt stigmata

Mina funderingar har handlat mycket om hur samhället hanterar de kvinnor som är gravida och dessutom har en övervikt. När vi talar om övervikt och överviktsrelaterade problem framför allt under graviditet dyker det ofta upp två begrepp som inte har med den direkta medicinska vården att göra utan mer handlar om våra egna och samhällets åsikter. Viktbias och viktstigmatisering. Att försöka ta till sig och på allvar förstå innebörden av dessa ord är viktigt om man i förlängningen ska kunna förstå sina egna reaktioner vid mötet med överviktiga gravida eller överviktiga i vårt samhälle över huvudtaget.

Social etikett

Är det ok att ge folk en etikett? Ordet viktbias avser de negativa antagandena, fördomarna och de attityder som vi i omgivningen har om människor om exempelvis kvinnor med övervikt. Dessa negativa attityder leder ofta till viktstigmata vilket i sig innebär att en ”socialetikett” fästes på en person på grund av exempelvis hens vikt.

Stigma kommer ursprungligen från grekiskan och betyder märke eller sticksår. Det innebar att personen i fråga skars eller brändes för att på så sätt varna allmänheten för den som bar märket. Idag förekommer stigmatisering på grund av en persons kroppsvikt. Kanske lite mer subtilt och på andra sätt, men grundmeningen är dock densamma.

Vi vill på olika sätt etikettera dessa personer. Vi tycker, kanske inte offentligt men lite i smyg att dessa gravida kvinnor får skylla sig själva och att de är lite mer “lata, slarviga, lägre begåvade, misslyckade, saknar självdisciplin och har en lägre självkontroll” jämfört med sina normalviktiga systrar. Minns då att exempelvis var 10:e gravid i Stockholm är överviktig (BMI>30). Stigmata är övervikten i sig, medan själva stigmatiseringen består av dessa ”attribut” som vi ger dessa kvinnor med dessa mer eller mindre negativa egenskaper/förmågor.

Fetma, ett personligt ansvar?

Vårt samhälle i dag anser att den som lever med fetma till största delen bär ett personligt ansvar för sin övervikt. Man är fet efter ett eget val. När man fördjupar sig i den kunskapen som finns om orsaken till fetma inser man att det helt enkelt inte är så lätt. Min förhoppning är att vi i och med ”Viktig projektet” som jag är ansvarig för på SÖS, och som handlar om gravida med BMI>=35, ska kunna förändra en del av dessa tankar.

Vad det gäller andra grupper i samhället som utsätts för kränkningar av olika slag som exempelvis människor med en annorlunda hudfärg, religion eller olika former av funktionshinder, pågår idag en öppen diskussion där man fördömer kränkningar. Vad gäller viktbias så kvarstår det som mer eller mindre acceptabelt att kränka en person på grund av hens övervikt. Framför allt om kvinnan är gravid. Detta är något vi måste tala om och ta till oss. Något vi måste kunna förändra.

Vänliga hälsningar,

Doktor Eva