top of page

Förlossningsrädsla - vad det är och hur du får hjälp



Denna vecka vill jag prata om förlossningsrädsla och den verksamhet vi på kvinnokliniken på SÖS har på vår samtalsmottagning. Målet är att försöka hjälpa alla kvinnor till en bra och acceptabel förlossnings upplevelse.


2022 föddes det 6358 barn hos oss på SÖS. Det är drygt 1000 färre barn än året innan då antalet var 7540. Om det är så att kvinnorna är trötta på att vara hemma efter pandemin eller om det är något annat det vet vi inte.


Det föds i alla fall färre barn.


Andelen kvinnor som är uttalat förlossningsrädda är dock ungefär det samma trots nedgången av antalet förlossningar. Hos oss fick 158 kvinnor diagnosen ”förlossningsrädsla” 2022.


Det är ungefär 2.5% av alla våra födande på kliniken.


Av dessa med diagnosen förlossningsrädsla kejsarsnittade vi sedan 66.5%. Totala andelen av alla kejsarsnitt ligger hos oss på ungefär 20%. Detta innebär att den förlossningsrädda gruppen utgör en stor del av de kvinnor vi förlöser med kejsarsnitt.


Förlossningsrädsla

Förlossningen har i alla tider varit potentiellt farlig för kvinnan och barnet. Vi har alla läst böcker eller sett filmer där kvinnor ”dör i barnsäng”. Jag vet också efter mina studier i Tanzania, att en tanzanisk kvinna har en risk på 1/16 att dö ”i barnsäng”.


Det innebär att var man befinner sig på jorden när man ska föda har en stor betydelse för utfallet.


Dagens svenska förlossningsvård och att kvinnor i barnafödande ålder har ett allmänt gott hälsotillstånd göra att det sällan uppstår allvarliga medicinska komplikationer hos oss.


Det är ju något vi kan konstatera.


I ett internationellt perspektiv har Sverige en mycket låg mödradödlighet (< 5/100 000 födda) och en låg neonatal dödlighet (1,4/1000 födda barn inom 28 dagar efter förlossningen).


Trots det har vi en stor andel kvinnor som är rädda inför sin förlossning.


Den reella risken för kroppslig skada är låg, trots det möter vi dagligen kvinnor som önskar bli kejsarsnittade då de ser det som den enda utvägen.


En del uttrycker att de alltid varit rädda inför tanken på födandet (primär förlossningsrädsla), andra har drabbats av stark rädsla under pågående graviditet eller utvecklat en stark rädsla efter svåra upplevelser i samband med tidigare förlossning (sekundär förlossningsrädsla).


Förlossningsrädsla graderas från lätt till fobisk.


Lätt förlossningsrädsla kan ses som en normalvariant av rädsla inför en process som inte är helt förutsägbar. Den svåra eller fobiska är mycket starkare och svårare.


I den kliniska verkligheten finns rädsla inför förlossningen på en skala från ingen rädsla alls till en oerhört stark ångest. I flera stora svenska studier av gravida kvinnor var graden av förlossningsrädsla normalfördelad.


Samtalsmottagningen på Södersjukhuset

På södersjukhuset har vi något som benämns ”samtalsmottagningen”.


Så här står det på samtalsmottagningens hemsida:

Här kan du som är aktuell patient inom område Kvinnosjukvård och Förlossning på Södersjukhuset få stöd och professionell hjälp i olika situationer som är kopplade till graviditet, abort, missfall eller gynekologiska operationer, behandlingar och utredningar.

På samtalsmottagningen arbetar ett unikt team som består av barnmorskor och läkare med utbildning i KBT (kognitiv beteende terapi ), terapeututbildning och traumautbildning samt kuratorer med terapeututbildning.


Även obstetriker som har dubbelspecialitet (psykiatriker+ obstetriker) samt psykiatrisjuksköterskor jobbar på mottagningen som konsulter.


Detta är en viktig del då en del av kvinnorna har en psykisk ohälsa med sig redan från början. De tidigare problemen kan sedan förstärkas under graviditeten. Mötena kan fortsätta även efter förlossningen vid behov.


Tillsammans försöker man hitta grundorsaken till rädslan för att om möjligt försöka bearbeta den. Målet är att man tillsammans skall komma framtill vilket förlossningssätt som blir bäst just för denna kvinna/detta par.


Vi får inte glömma att det finns en manlig förlossningsrädsla också. Som ibland färgar av sig/förstärker den oro kvinnan känner.


Vad är kvinnorna rädda för?

Kvinnan som söker för förlossningsrädsla anger ofta oro för:

  • outhärdlig smärta

  • bristande förtroende för personalen

  • bristande tilltro till den egna förmågan att kunna föda

  • rädsla för att gå sönder

  • skräck för att dö

  • för att tappa kontrollen eller

  • för att barnet skall skadas

Att sedan media spär på detta är ju ingen tvekan. Att tala om hur förskräcklig förlossningsvården är. Hur man skickar kvinnorna fram och tillbaka och att det inte finns plats att föda.


Det gör inte det hela bättre och är många gånger en överdrift.


Att uppmana kvinnorna att föda hemma osv gör knappast detta bättre.


Denna motion lämnade in till riksdagen 2020/2021

Motion till riksdagen 2020/21:2899 (Marcus Wiechel, SD)

Rätten att välja kejsarsnitt Enligt patientlagen ska vård så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och vi kan i samma lag läsa att vården ska främja berörda patienters integritet, självbestämmande och delaktighet. Patientlagen slår fast att ”När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar”. I läkarnas etiska regler anges det att en läkare ska behandla patienten med empati, omsorg och respekt. Läkaren får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på patientens rätt att bestämma över sig själv. Mot bakgrund av dessa texter, såväl patientlagen som i läkarnas etiska regler, borde det inte finnas någon tvekan om att kvinnor, när de ska föda, ska erbjudas den självklara rätten till sin egen kropp och rätten att välja mellan två likvärdiga alternativ. Ändå är det inte så idag. Den paternalism vi ser gör att kvinnor tvingas till ett förlossningssätt som de inte har valt vilket närmast kan betraktas som ett övergrepp från samhällets sida och ett tydligt brott mot patientlagen.

Vad är rätt eller fel?

Tja, vad ska man säga?

Ni som läst mina tidigare inlägg minns säkert beskrivningen av placenta accreta, avlossningar mm. Alla sekundära komplikationer som hänger ihop med kejsarsnitt. Det är riskfyllt att kejsarsnittas. Det kan vi konstatera. Kanske inte vid första förlossningen, men vid kommande.


Vi vet ju också att barn som föds med kejsarsnitt har en ökad andel allergier och en ökad andel av typ1 diabetes. Detta då barnet inte passerat kvinnan tarm och hennes mikrobiom. Har man då som kvinna rätt att kräva ett kejsarsnitt trots denna kunskap? Som då kan drabba barnet senare i livet.


Vad tycker vi egentligen? Har den födande kvinnan rätt enligt patientlagen att kräva ett kejsarsnitt, eller ska vi försöka behandla eventuell rädsla och ångest för att om möjligt få till en vaginal förlossning?


Kan vi säga nej till en kvinna som önskar kejsarsnitt ”utan medicinsk indikation”?

Är förlossningsrädsla en medicinsk indikation såväl som andra indikationer?


Jag vet bara att jag aldrig skulle utsätta mig själv för ett kejsarsnitt om det inte var absolut nödvändigt. Jag har nämligen sett komplikationerna.

Rätt eller fel? Jag vet inte.


/Doktor Eva


Comments


bottom of page