.png)
Förra veckan bloggade jag om förlossningsrädsla, och den samtalsmottagning som finns hos oss på SÖS. Diskussionen, som kanske medvetet var lite provocerande, var om kvinnor ska få bestämma själva om de ska få ett planerat kejsarsnitt eller inte.
Om inga medicinska orsaker finns.
Jag måste börja med att berätta att de som jobbar på vår mottagning på SÖS har ett genuint intresse av att hjälpa kvinnorna till en bättre förlossningsupplevelse. Utan tvekan.
Samtliga av dem som jobbar på vår mottagning är högutbildade och har en lång erfarenhet av att möta kvinnor med olika problem och rädslor. Under graviditet och förlossning, men även efter förlossningen.
Inte som man i del av kommentarerna där man kallade dem, för ”Quick fix”.
För mig är det nedvärderande av en yrkesgrupp och personer med en mycket hög kompetens. Känns verkligen mycket, mycket tråkigt.
Reaktioner
Jag kan ju också säga att reaktionerna har varit många gentemot mig, och på det jag skrev. Samtalstonen har många gånger varit direkt otrevlig. En del av de som kommenterar attackerar oss/mig personligen vilket ju känns lite konstigt.
Jag är en mycket erfarenhet förlossningsläkare och forskare, och jag känner att jag har lika stor rätt som alla andra att uttrycka mina tankar och funderingar utan att bli påhoppad på det sättet som skedde.
Jag har dessutom 35 års erfarenhet av branschen.
Lite intressant är att jag på min arbetsplats tillhör dem som är ”snälla” och ibland får kritik för att jag lite för lättvindigt godkänner att kvinnan ska få sitt planerade kejsarsnitt om hon så önskar.
Under veckan som gått har jag framstått som en ”kejsarsnittshatare” i sociala medier.
Intressant kan man tycka.
Vaginala förlossningar
Denna vecka tänker jag att vi ska diskutera den vaginala förlossningen. Vår grundinställning är att en spontan vaginal förlossning är bäst för mor och barn.
Men varför blir då diskussion så hetsig när det handlar om detta gentemot ett planerat kejsarsnitt. Varför vill en del kvinnor helt enkelt inte föda vaginalt?
En av de primära rädslorna vid en vaginal förlossning är ju att brista och gå sönder, och att få skador i underlivet som sedan följer en genom livet.
Den andra delen handlar om en rädsla av att barnet ska skadas och fara illa.
En tredje variant är rädslan för att tappa kontrollen vilket skrämmer många av kvinnorna. Har man ett stort kontrollbehov är det skrämmande att kanske just tappa kontrollen.
Jag tänker att vi ska börjar att diskutera de olika bristningar vi talar om. Hur är definitionen och hur vanliga är de hos oss på SÖS?
Bristningar: Gradering
Grad 1: Skada på hud/slemhinna i vulva, blygdläpp och/eller vagina.
Grad 2a-f: Djupare skada i vagina (Rektovaginal Fascia) och/eller perineum, inklusive skador på M.Bulbocavernosus, M. Transversus perinei.
Eventuellt även skada på levatormuskulaturen i anslutning till de perineala musklerna. Detta med levatorskador är något ganska nytt, och jag återkommer till det lite senare.
Det vi i dagligt tal lite slarvigt kalla ”sfinctern” är två muskler som omger analkanalen. Vi har en extern sfincter som sitter längst ut, och en intern sfincter som sitter lite längre in. Sfincterskada leder ibland till inkontinensproblem, och är den bristning man ofta diskuterar i media osv.
Grad 3a: Mindre än 50 % av den externa sfinktern skadad. Analkanalen har bibehållen rund form och främre väggen är täckt av vävnad där en del utgörs av extern sfincter.
Grad 3b: Mer än 50 % av den externa sfinctern skadad. Analkanalens runda form är påverkad men den interna sfinktern är hel.
Grad 3c: Som ovan men med skada på den interna sfinktern. Endast analslemhinnan håller ihop analkanalen som förlorat sin rundhet.
Grad 4: Fullväggsskada genom perineum, analsfinktrar och tarmvägg i analkanalen som kan sträcka sig upp i rektum.
Hur går man till väga efter en förlossning?
Berätta – Kvinnan ska informeras om att, och hur, undersökning av slida och ändtarm görs för att upptäcka och åtgärda eventuella skador efter förlossningen.
Bedöva – Tillräcklig bedövning, i första hand en ”yttre PDB” och infiltration ska erbjudas innan diagnostik. Många kvinnor upplever det väldigt smärtsamt att bli undersökta. Bedövning är superviktigt! Dels för att man ska kunna vara noggrann men framför allt att det inte ska göra ont.
Titta – Inspektera bäckenbotten och eventuell bristning.
Palpera – Diagnostik ska regelmässigt innefatta kombinerad vaginal och rektal palpation, bimanuellt med två fingrar för att nå tillräckligt högt i vagina och kunna känna ut åt sidorna. Avståndet mellan fingret i anus och fingret mot vaginalväggen bör vara minst 2 cm, annars måste muskelskada i mellangården och/eller sfinktern misstänkas.
Planera – se till att den som har rätt kompetens syr bristningen och att kvinnan är tillräcklig bedövad. Man bör så långt det är möjligt vara två som hjälps åt både vid diagnostik och suturering.
Observera att antibiotikaprofylax ska ges vid bristning grad 3–4, och ska övervägas även vid omfattande vaginalbristning.
Informera – den nyförlösta ska informeras om vilken typ av bristning som uppstått och hur den är sydd. Vi använder gärna informationshjälpmedel för att kunna rita och berätta avseende typ av bristning och typ av uppföljning.
Det är också viktigt att informera kvinnan om vikten av bäckenbottenträning och att hon ska gå på efterkontroll. Dels till sin barnmorska på MVC, samt vid svårare bristningar dels till vår uroterapeut dels till läkare.
Om bristningen är svårare och behöver sys på operation
Den som syr bristningen ska alltid kunna anatomin och vara välutbildad.
Suturering av grad 3–4 bristningar ska alltid ske av läkare på operationssal med adekvat anestesi, belysning och assistans.
Samma sak gäller för komplexa vaginalbristningar.
Om patienten inte blöder kan man vänta med suturering upp till ett dygn för att optimera kompetensen och låta vävnaden svälla av. Vid fördröjd suturering >6 timmar, oavsett grad av bristning, ges antibiotika i anslutning till sutureringen.
Hur såg andelen bristningar ut på SÖS 2022?
På SÖS förlöstes förra året 6356 barn.
1464 kejsarsnitt gjorde (23%)
4547 genomgick en spontan vaginal förlossning (71,5%)
334 förlöstes med sugklocka (5,5%)
Hur såg det ut med andelen bristningar bland de vaginalförlösta på SÖS 2022 (n=4889)?
Grad 1 bristning: 1258 (25.7%)
Grad 2 bristning: 2583 (52.8%)
Grad 3 bristning: 124 (2.4%)
Grad 4 bristning: 4 (0.1%)
Ingen bristning alls: 920 (19%)
19% av kvinnorna fick ingen bristning alls. Det är glädjande! Som ni ser så är grad 2 bristningar absolut vanligast. Ungefär 75% av de vaginalförlösta har en mindre bristning (grad1-2), som normalt sys av barnmorska på förlossningsrummet.
De svåra bristningarna har med träning och teamarbete minskat rejält. Självklar finns en noll vision, men resan dit är lång.
Fortsättning följer nästa vecka.
/Doktor Eva
Commentaires