Att missa en halv graviditet - en graviditetsberättelse

Den här veckans blogginlägg ser lite annorlunda ut. Denna vecka kommer du få höra från Anna som sköter mycket bakom kulisserna på doktoreva.com. Detta är min graviditetsberättelse om min okomplicerade (?) men ovanliga graviditet. Bebisen är beräknad att komma den 4 januari så så småningom kommer det även en förlossningsberättelse.

En graviditetsberättelse

Det var lite tur i oturen på något sätt. Men chocken var stor både för mig och andra när ultraljudet daterade graviditeten till vecka 22. Hur kan man missa att man var gravid så pass länge?

Barnet jag väntar var planerat egentligen men grejen var den att jag hade tagit ut en hormonspiral i slutet på mars och tydligen hade jag blivit gravid på en gång. Det är ju ett sånt scenario som man inte tror kan hända. Att man kan ha sådan tur med fertiliteten, när man oftast får höra att det tar flera månader kanske till och med ett år innan man får plus på stickan.

Så jag gick och väntade på att hela systemet skulle komma igång. Och under perioden mellan april och midsommar hade jag tagit två graviditetstester från Clearblue, båda som då var negativa. Det jag har funderat på i efterhand är om dessa tester var defekta på något sätt då jag hade köpt dom som ett flerpack.

Jag hade under den här perioden inte heller haft mycket symptom. Jag trodde snarare att jag hade problem med hälsan. Jag hade nämligen av och till, sedan en stressdiagnos 2018, tagit levaxin mot hypotyreos så jag trodde att hälsoproblemen jag upplevde hade med sköldkörteln att göra. Ett annat alternativ var magen.

Men jag sökte dock vård hos vårdcentralen för vad jag trodde var något som liknade magkatarr. Symptomen var dock spridda och läkaren bokade in en gastroskopi för att få mer klarhet i symptomen. Jag bestämde mig också för att boka in en tid hos en gynekolog i samma veva. Jag kom dock aldrig så långt.

Jag kommer ihåg första gången tydligt. Jag vaknade en lördagmorgon, med vad som kändes som sparkar i magen. Det är verkligen en unik känsla som man kommer ihåg lika väl om man har varit gravid som när värkar sätter igång.

Men hur kunde det stämma? Dagen efter kände jag fler sparkar och några dagar senare tog jag det graviditetstest som var positivt.

Stor skillnad mellan graviditeter

Min mor har sagt vid flera tillfällen att mina första graviditet var den längsta man kan ha och att den här var den kortaste. Skillnaden har varit STOR. Under den första mådde jag allmänt dåligt på ett eller annat sätt under hela graviditeten. Dessutom var jag extremt hungrig under den första, så pass att om jag inte åt varannan timme så fick jag blodsockerfall och blev yr.

Den här gången ska jag inte säga att jag har mått illa mer än ett par dagar men jag har haft avsmak för vissa typer av mat. T.ex. fet mat. Dessutom hade jag ju magkatarrsliknande symptomen genom första halvan av graviditeten. Detta gjorde att jag drog ner på det mesta onyttiga och generellt åt mindre än vanligt. Dock åt jag mindre mål med 3 timmars mellanrum.

Utöver det så har jag mått rätt bra genom hela graviditeten. Lite foglossning och sammandragningar kanske men det är ju som det är.

En väldigt enkel graviditet?

Egentligen kan det se ut som en väldigt vanlig och okomplicerad graviditet. Jag hade inte funderat så mycket över att jag nog tog mer blodprov än vad en ”vanlig gravid” gör.

Men jag tog ändå medicin mot hypotyreos under de första tre månaderna. Sedan var det precis som i förra graviditeten en diskussion om jag skulle ta blodförtunnande sprutor. Diskussionen kom alltid upp eftersom jag är APC-resistent men också för att jag överviktig. De sprutorna är inte roliga men lärde mig att kändes bättre att ta dom själv under förra graviditeten. Även om jag slapp dom under själva graviditeten så kommer jag behöva ta dom under en vecka efter förlossningen. Detta är då för att minska risken för blodproppar.

Sist men inte minst så har vi hela diskussionen om immuniseringar, något som jag inte förstod riktigt förrän jag läste detta inlägg på DoktorEva.com. Jag har nämligen en negativ blodgrupp medan båda mina barn har en positiv blodgrupp. De barnmorskor jag har gått hos kanske inte riktigt förstår det själva för jag kan känna att informationen om immuniseringar när mamman har negativ blodgrupp och barnet positiv blodgrupp har varit väldigt bristfällig. Innan jag läste om det här så visste jag inte att det kan bidra till allvarliga skador hos barnet.

En annan sak som jag har tyckt var bristfällig hos MVC under båda graviditeter är hur de har hanterat att jag är överviktig. Jag bryr mig själv inte så mycket om det, det är som det är. Jag väger dessutom mindre den här graviditeten än den förra. Har i stort sett bara gått upp vad en graviditet väger, alltså 8-10kg. Men oavsett så har MVC verkligen undvikit min vikt så mycket som det går. Jag har fått väga mig ”om jag vill” och barnmorskorna har knappt skrivit ner min vikt vilket har irriterat mig lite.

Så även om jag har sett graviditeten som enkel och okomplicerad så har det ju varit faktorer som gör den mer komplicerad. Men jag går ändå mot förlossningen med tankarna att det kommer gå lika bra som förra gången om inte bättre. Förra förlossningens aktiva fas varade bara i 6 timmar, även om jag var inducerad. Så det var en rätt snabb förlossning och jag oroar mig snarare att ska kännas som att det går för fort. Finns ju dock en fördel om det skulle gå fort och det är att jag kan åka hem till min treåring snabbare. Att lämna henne med barnvakt är nog egentligen min största oro inför förlossningen då hon aldrig har varit utan mig på natten.

Att vänta på förlossningen

Under första graviditeten så läste jag på mer om allt som hade med förlossningar och graviditeter att göra. Främst var ju skrönor och myter roligt. Vad betydde det att ha vissa cravings, stämmer det att man får halsbränna om barnet föds med hår, etc. Det fanns en nervositet och förväntan förra gången som inte finns den här gången.

Att få mitt första barn kom efter en barnlängtan som jag hade haft i många år, men när jag fick min dotter så försvann den längtan. Kanske är det för att hon är en riktigt busig liten princessa, eller vad vet jag. Att hon nu ska få en lillebror (har till och med bildbevis) känns snarare som att familjen blir komplett, det är inte för att jag har en bebislängtan.

Den här gången jag har knappt läst på alls, det är snarare tvärtom. De första månaderna efter att jag fick graviditeten bekräftad så ville jag snarare stoppa huvudet i sanden. Det kändes överväldigande med alla MVC-besök, ultraljud, vaccinationer och blodprov. Att ovanpå det att se till att bebisen har allt han behöver och att jag har allt jag behöver, gjorde inte saken bättre.

Men allt fanns på plats inför jul så nu finns det ett lugn som inte fanns där förut. Mitt fokus just nu ligger snarare på att må så bra som möjligt och att göra vad jag kan för att underlätta förlossningen. Grunden för mina tankar kommer från Evas bikarbonatstudie och även hennes blogginlägg om huskurers evidens.

Baserat på hennes expertis kommer jag:

• undvika förlossningsdrinken

• börja äta daddlar vid nyår

• dricka en specifik sportdryck med bikarbonat i under förlossningen

• Jag har också redan börjat ta rödbetskapslar för att nitratladda inför förlossningen

Vi får väl se hur mycket effekt det har men jag väljer ändå de knep som har mer vetenskaplig evidens än rena huskurer.

Fortsättning följer!